Mitt hjärta och mitt inre är som ett öppet sår, jag önskar att jag kunde bygga en mur runt min såbara själ och liksom skydda mig från bilder på gravidmagar och ultraljud. Skydda mig från dem som är där jag vill vara. Skydda mig från dem som började försöka långt senare än oss och nu stoltserar med stora gravidmagar och nykläckta bebisar.

En sanning som tycks tryckas in i mitt medvetande, nocka mig medvetslös och långsamt väcka mig in i en värld av ondo. En sanning som gör mig fysiskt sjuk, illamående, trött och orkeslös. 

I samma stund ekar "moment 22", den om att chansen är större om man lever som vanligt, är glad och välmående - vetskapen stressar mig, det är omöjligt. Hur skulle jag kunna? Och om jag inte kan, blir det ingen bebis då? Måste kunna. För varje misslyckande blir såret ännu större och den sista energin sipprar ut samtidigt som stressen över att ändå vara välmående drastiskt ökar. Vem ska man lura? Det är som att inte få sörja när någon har dött, inte på åratal, ty om du inte sörjer kanske hen lever upp. Men det är såklart inte säkert. Det finns inga garantier. Bara ord från folk som tror sig veta. Orka.

Missundsamhet och avundssjuka är det fulaste jag vet och nu är jag ful. Riktigt ful. 

Men det är bara jag. Jag och min längtan. Vi försöker överleva. Helst skulle jag vilja sova. Sova och vakna i en annan tid. En bättre. Tanken ger mig dåligt samvete. Jag har ju allt, nästan allt.

Jag älskar dig.

 

Veronica

12 januari 2013 17:43

När man går igenom det helvete det faktiskt är att vara ofrivilligt barnlös är inga känslor förbjudna. Så om du är avundsjuk eller bitter på livet i allmänhet är det helt okej!
Och det här med stressen får man ju höra om i all oändlighet, men jag tror inte att det stämmer. För om kvinnor skulle bli infertila bara för att de var stressade så skulle det ju aldrig födas barn i krigshärjade länder osv.
Många kramar,
Veronica

http://hoppochfortvivlan.blogspot.com

Karin

12 januari 2013 18:27

Skönt att höra att man får vara bitter och inte att man ska "rycka upp sig". Jag har också tänkt på att barn blir till i alla möjliga (och omöjliga) situationer och kan därför inte vara avhängt att kvinnan är på topp..
Tack för dina ord Veronica!
Kram K

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...