Det var som att jag plötsligt hade fått reda på vår situation, såklart väl medveten om alla negativa resultat som vi tagit. Men det var ändå något som först nu blev uppenbart för mig. Att vi aldrig skulle få ett plus, som att det vore för lyckligt, sånt som bara händer andra. Det blev nytt år och vi trillade nu in på det tredje, 2011, 2012 och nu 2013. Tänk att vi faktiskt befinner oss i denna situation! Och att vi är fullkomligt maktlösa. Tänk om det tar lika lång tid till, tänk om det aldrig... Vi vi vi.. Hur kan det drabba oss? Vi har problem, vi har svårt att bli gravida. Varför? Varför vi?

Jag pallrade mig upp och tog mig till jobbet i måndags. Det var helt otänkbart i lördags. Om jag överhuvudtaget hade en logisk tanke i lördags så var det nog att jag skulle bli sjukskriven, jag kunde inte se någon annan väg. Men jag lät mig själv ligga där på soffan, även på söndagen. Och ihop med dig, med dragkraft av dig, hittade jag något. En gnutta energi.

Jag är absolut mer lättirriterad, trött och känslig men jag har nu tagit mig enda fram till torsdag och jag känner en känsla av stolthet faktiskt. Absolut beredd på att fler liknande situationer uppstår. Men jag var helt oförberedd på denna och med noll erfarenhet av något liknande blev jag livrädd.

Jag ringde till vårdcentralen i veckan. Jag mådde så fysiskt dåligt och förklarade situationen för sköterskan som svarade. Hon borde få en eloge! Det är inte lätt att säga rätt saker (för det finns typ inga) men hon lyckades och det verkade som att hon verkligen menade att hon "förstod" min oro över att min psykiska (o)hälsa blivit fysisk. Hon tog sig tid, lyssnade och bekräftade. Hon berättade att det var väldigt vanligt vid fertilitetsutredningar, liksom vid tider av hårt ansträngande arbete. Jag har båda och detta var min kropps sätt att göra sig hörd. "Jag hörde dig inte riktigt innan men tack jag hörde dig nu!", tänkte jag.

På tal om innan. Jag undrade ett tag hur det var innan. Vad pratade vi om? Såg fram emot? Och ett svar är givetvis "att skaffa barn", där är vi just nu - i den situation som vi kärleksfullt fnissade åt för 1.5 år sedan. Längtade till, pratade om, drömde om.. Det är inte riktigt så romantiskt och härligt som vi hade föreställt oss. Det är en helt annan resa.

Men jag är oändligt och tveklöst glad att det är med dig jag reser. Inte med någon annan skulle denna resan ha en destination. Inte med någon annan skulle jag ta mig -upp- och dessutom ha tryggheten att få falla igen.

-När- vår bebis kommer, så kommer vi förstå varför vi fick vänta men jag är inte där, suddar och skriver meningen på nytt. Den är jobbig, vill inte höra kommentarer i den stilen. Men det finns en liten lite sådan tanke, en sådan förhoppning hos mig.

 

Fertilitetsresa

16 januari 2013 22:10

Vad klokt du skriver! Jag känner igen mig och det gör mig ledsen. Livet är orättvist. Men jag tror på våra drömmar och jag har stort hopp! FÖr det måste vi.
Lycka till! Kram

Karin

17 januari 2013 06:53

Tack snälla! Någon gång och på något sätt blir det vår tur! Lycka till. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...