Direktlänk till inlägg 23 januari 2013

Det glada beskedet blev sorglig information

Av Karin - 23 januari 2013 17:35

Jag håller på att rasa, antagligen (förhoppningsvis) blir jag sjukskriven. Idag såg jag ingen annan väg än att berätta hur det ligger till för mina föräldrar. Jag och sambo har planerat hur den den glada nyheten ska presenteras i åratal - nu blev det en tårfylld information om att det inte funkar. Att jag mår så pass dåligt att jag nog kommer att bli sjukskriven några veckor.

Egentligen gick samtalet bra, jag är bara så ledsen över att jag behövde göra det. Att det inte blev som vi föreställt oss.

I all välmening kom kommentarer, sådana där som man hatar, "ni är fortfarande unga", "känn ingen stress", "njut nu medan ni kan - ta tillvara på tiden". Dem försökte säga rätt saker, den ena sa något och den andra rättade till eventuella tokigheter i uttalandet.

Och den där klassiska oron i min familj, om att inte tänka för mycket och tips om att aktivera mig nu när jag ska vara hemma (börja med en idrott kanske)?. Skämtar ni? Missade ni allt jag sa? Vissa dagar har jag inte tagit mig upp, sorgen äter mig inifrån och jag behöva få landa - inte tränga undan allt genom att aktivera mig och känna stress över att "hitta på nya saker".

Mina föräldrar har alltid varit rädda för grubbleri, tänkande och för mycket känslor. Man riskerar att fastna där, så bäst är att inte ens börja faktiskt, är deras melodi. Man kan slukas ner i ett hål och aldrig hitta ut. Förvisso sant men det kan man av motsatsen också - den om att inte våga känna, inte låta sig må dåligt utan bara köra på.

Det är nog en generationsfråga också, man visste inte så mycket om det mentala på deras tid.

Jag är både lättad och ångrar mig.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Maria

23 januari 2013 22:04

Det med klumpiga ord och tips i all välmening känner jag igen. Ibland ska människor bara hålla käft och lyssna. Jag är kanske "fel" och en svår person att få stöd av. Men jag håller gärna din hand. Längtan har varit stark och sorgen stor "även om det var något så litet, något som skulle sorteras bort eller tur att det skedde så tidigt". längtan och drömmarna är de samma. Att förminska någons upplevelse eller sorg har aldrig gett tröst.

Finns här. Redo när du orkar och vill andas jag gärna med dig.

Karin

24 januari 2013 17:51

Jo det är väl ofta så, man vill så väl och försöker hitta rätt saker att säga för att bekräfta den andra eller ännu värre muntra upp. Du är såklart varken fel eller en svår person att få stöd av. Jag känner din omtanke hela tiden! Tack! Jag hoppas komma tillbaka "till mig" nu när jag ges utrymme att släppa den andra stressen. Hitta ett sätt att förhålla mig till situationen.

Kram

 
Ingen bild

Maria

24 januari 2013 20:12

Olika stöd från olika personer, olika tidpunkter. Ibland kan det vara "fel" tidpunkt att få stöd från någon som inte är i samma situation. Vill bara vara tydlig med att jag inte tar det personligt utan snarare minns hur jag kände. Jag orkade inte med att möta personer som inte upplevt och kunde förstå var vi var. Hoppas luft och tid ger ork och att hopp får utrymme att födas på riktigt! Tar gärna en promenad

Karin

24 januari 2013 20:31

Så sant! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
29
30 31
<<<
Januari 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se