Alla inlägg den 25 januari 2013

Av Karin - 25 januari 2013 19:32

"Utmattningssyndrom -hej, jag undrade just när du skulle göra entré", nej så var det faktiskt inte. Jag trodde inte att det skulle drabba mig. Allt fick plötsligt en förklaring, alla känslor och tankar lades ihop till ett och resultatet av det blev utmattningssyndrom. Och plötsligt kändes det självklart. Jag som trodde att jag hade bromsat i tid. Det gick himla fort på slutet, de där energireserverna som kroppen har visade sig försvinna med hiskerlig fart när kombinationen var stressfullt arbete och ofrivillig barnlöshet. Jag känner mig tom och full på samma gång, trött - bortom trött, yr, min puls rusar och det svartnar för ögonen, min kropp känns febervarm och svettig och fryser omvartannat, jag får overklighetskänslor (sitter jag verkligen här? Är det någon som pratar med mig, vad säger hon?), orkar inte med hetsiga TV-program och mitt sockersug och längtan efter fet mat - som jag tidigare trott var en lust till att "tröstäta" förklarades den också. Kroppen försöker hitta sätt att få energi, snabb energi -fet mat och onyttigheter. Plötsligt fick allt en förklaring, en naturlig förklaring. Vilken lättnad. Men ändå, så jävla dumt. Jag har noterat alla signaler, till och med uttalat dem högt och skänkt dem en tanke, var och en av dem men inte kopplat ihop alla till en diagnos. Jag är sjuk. Sjuk av längtan. Jag vet att det inte är längtan i sig som gjort mig sjuk, det är allt jobbande ihop med den psykiska stressen kring ofrvillig barnlöshet men för mig hör det ihop. Jag tror att jag jobbade mer, inte bara på grund av pressen, utan faktiskt också för att få tänka på något annat.


Kuratorn förklarade allt, vad jag ska göra nu, hur det blir för de flesta av oss högpresterande människor. Vi hamnar oftast här vid något tillfälle, det är få av oss som innan erfarenhet av utbrändhet vet vart gränserna går. Det får man lära sig den hårda vägen. Jag trodde att jag hade kontroll.  Jag trodde att jag skulle orka.


Jag ska sova så mycket som jag behöver (även om det innebär 16 timmar per dag), jag ska stryka alla krav från min lista, jag ska köpa mat om jag inte orkar laga, jag ska inte träffa folk om jag inte vill, jag ska berätta för de vänner jag vill träffa att jag kanske blir trött och då måste jag gå, jag ska ta en promenad i dagsljus, jag ska inte utföra pulshöjande aktivitet och så vidare. Egentligen ska jag kort och gott bara göra sådant som jag känner för och om jag tröttnar mitt i, så ska jag sluta.


Tänk att man kan göra slut på kroppens all energi och att hjärnan liksom blir så överanvänd att den inte orkar mer. Hur tänkte han där egentligen, Gud?


Kuratorn ska skriva en rekommendation om sjukskrivning till min läkare på vårdcentralen och så som jag ser ut tror jag inte att det blir några problem. Idag är jag så vimmelkantig att jag knappt orkar stå på benen, jag lutar ständigt mitt tunga huvud mot något och allt i min kropp skenar vid minsta rörelse. Jag känner mig verkligen sjuk.


De ringde från fertilitetsenheten och berättade att de beslutat att vi inte skulle få kliva före i vårdkön. Men det gjorde inget, jag är för trött, jag orkar inte ens tänka tanken på att genomgå den processen just nu. Jag orkar inte. Jag vill inte ens. Vi har väntat på Dig, nu får du vänta på Mig.


Jag läste att förmågan att läsa och skriva kan slås ut, jag orkar inte läsa, orden hoppar runt och jag kan inte koncentrera mig. Men jag är glad att jag kan skriva, jag behöver mina ord.



Tidigare månad - Senare månad

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
29
30 31
<<<
Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards