Direktlänk till inlägg 25 januari 2013

Nu är det Din tur att vänta

Av Karin - 25 januari 2013 19:32

"Utmattningssyndrom -hej, jag undrade just när du skulle göra entré", nej så var det faktiskt inte. Jag trodde inte att det skulle drabba mig. Allt fick plötsligt en förklaring, alla känslor och tankar lades ihop till ett och resultatet av det blev utmattningssyndrom. Och plötsligt kändes det självklart. Jag som trodde att jag hade bromsat i tid. Det gick himla fort på slutet, de där energireserverna som kroppen har visade sig försvinna med hiskerlig fart när kombinationen var stressfullt arbete och ofrivillig barnlöshet. Jag känner mig tom och full på samma gång, trött - bortom trött, yr, min puls rusar och det svartnar för ögonen, min kropp känns febervarm och svettig och fryser omvartannat, jag får overklighetskänslor (sitter jag verkligen här? Är det någon som pratar med mig, vad säger hon?), orkar inte med hetsiga TV-program och mitt sockersug och längtan efter fet mat - som jag tidigare trott var en lust till att "tröstäta" förklarades den också. Kroppen försöker hitta sätt att få energi, snabb energi -fet mat och onyttigheter. Plötsligt fick allt en förklaring, en naturlig förklaring. Vilken lättnad. Men ändå, så jävla dumt. Jag har noterat alla signaler, till och med uttalat dem högt och skänkt dem en tanke, var och en av dem men inte kopplat ihop alla till en diagnos. Jag är sjuk. Sjuk av längtan. Jag vet att det inte är längtan i sig som gjort mig sjuk, det är allt jobbande ihop med den psykiska stressen kring ofrvillig barnlöshet men för mig hör det ihop. Jag tror att jag jobbade mer, inte bara på grund av pressen, utan faktiskt också för att få tänka på något annat.


Kuratorn förklarade allt, vad jag ska göra nu, hur det blir för de flesta av oss högpresterande människor. Vi hamnar oftast här vid något tillfälle, det är få av oss som innan erfarenhet av utbrändhet vet vart gränserna går. Det får man lära sig den hårda vägen. Jag trodde att jag hade kontroll.  Jag trodde att jag skulle orka.


Jag ska sova så mycket som jag behöver (även om det innebär 16 timmar per dag), jag ska stryka alla krav från min lista, jag ska köpa mat om jag inte orkar laga, jag ska inte träffa folk om jag inte vill, jag ska berätta för de vänner jag vill träffa att jag kanske blir trött och då måste jag gå, jag ska ta en promenad i dagsljus, jag ska inte utföra pulshöjande aktivitet och så vidare. Egentligen ska jag kort och gott bara göra sådant som jag känner för och om jag tröttnar mitt i, så ska jag sluta.


Tänk att man kan göra slut på kroppens all energi och att hjärnan liksom blir så överanvänd att den inte orkar mer. Hur tänkte han där egentligen, Gud?


Kuratorn ska skriva en rekommendation om sjukskrivning till min läkare på vårdcentralen och så som jag ser ut tror jag inte att det blir några problem. Idag är jag så vimmelkantig att jag knappt orkar stå på benen, jag lutar ständigt mitt tunga huvud mot något och allt i min kropp skenar vid minsta rörelse. Jag känner mig verkligen sjuk.


De ringde från fertilitetsenheten och berättade att de beslutat att vi inte skulle få kliva före i vårdkön. Men det gjorde inget, jag är för trött, jag orkar inte ens tänka tanken på att genomgå den processen just nu. Jag orkar inte. Jag vill inte ens. Vi har väntat på Dig, nu får du vänta på Mig.


Jag läste att förmågan att läsa och skriva kan slås ut, jag orkar inte läsa, orden hoppar runt och jag kan inte koncentrera mig. Men jag är glad att jag kan skriva, jag behöver mina ord.



 
ANNONS
 
Ingen bild

Fertilitetsresa

26 januari 2013 10:10

Gumman! Jag känner för dig! Jag har haft utmattinsdeprression tidigare i mitt liv, det är oerhört att leva då. Men förljer du de råd du får och tillåter dig själv att ta dig den tid det tar att komma tillbaka så kommer du göra just det - komma tillbka!
Jag vill också ge dig ett råd: Var ute i naturen om du kan och orka, prioritera det för det läker själen , för enligt mig är det framförallt själen och hjärtat som är sjukt det andra är symtomen på det.
Önskar Dig all Lycka! och deu skrev det så fint, vi har väntat på dig du får vänta på mig (jag blir helt tårögd)
Kramar till dig - med mycket värme!!

Karin

27 januari 2013 15:35

Tack för din varma kommentar! Tänk att det kan finnas så mycket värme trots att man aldrig träffats. Vi förenas i att vi, på olika sätt, kämpar mot samma mål.

Min ambition är just promenad i naturen, så tack för bekräftelsen på det. Vi bor fint vid vatten och dit vill jag strosa varje dag.

Får jag fråga dig hur lång tid tog det för dig att komma tillbaka?


Tack för din kommentar!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
29
30 31
<<<
Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se