Dem började försöka månader efter oss, idag föddes deras bebis. En hel graviditet har passerat, inte min men hennes. Den långa tid som har passerat blir så mycket enklare och dystrare att relatera till med händelser som denna. Folk kör om oss, börjar efter oss och når målet innan vår lycka ens startat och det smärtar mitt hjärta. Det är inte någon slump längre, inte någon enstaka missad ägglossning, det är fel. Det är fel på så många sätt.

Jag kan inte förstå hur jag lyckades jobba för bara några dagar sedan. Nu anstränger jag mig för att ta mig från soffan till matbordet. Jag anstränger mig på riktigt och jag tar slut innan maten är slut, det svartnar och plötsligt ligger jag på soffan igen med en rusande puls. Överansträngd. Det är en helt sjuk känsla. Jag hade aldrig kunnat föreställt mig att utbrändhet faktiskt skulle kännas precis vad ordet signalerar. Ut-bränd, urlakad, slut på energi, orkeslös, matt, totalt slut. Jag väger bly och världen snurrar, hur gärna jag än vill så orkar jag inte hålla huvudet upprätt. Det är så tungt.

Jag har svårt att hitta orden och suddar gång på gång, blandar ihop, stavar fel, texten hoppar runt och jag letar efter rätt synonym i hjärnan. Det går långsamt och många gånger märker jag att jag använt helt fel ord. Det är en otäck påminnelse om att min hjärna kokar.

Jag vill ha kvar mina ord. Orden är min ventil, min chans att vara ärlig oavsett avund eller bitterhet, min chans att bearbeta och ta mig i någon riktning.

Om mina ord tas ifrån mig måste jag få något som gör att jag inte behöver orden. Inget annat vore okej.

 

Fertilitetsresa

28 januari 2013 22:18

Jag önskar att jag kunde ge dig en kram. Jag förstår mycket av det du beskriver.

Karin

29 januari 2013 12:05

Tack - det känns skönt att höra, även att det förstås är tråkigt att fler har upplevt det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...