Direktlänk till inlägg 13 februari 2013

Ett tomt virevarr

Av Karin - 13 februari 2013 11:12

  


Jag var så trött när jag vaknade, utmattad trots många timmars sömn, kroppen kändes blytung och tycktes trycka sig ner i sängen. Det var ändå rätt okej när jag kom upp, jag åt frukost och funderade på vad jag skulle göra idag. Jag ringde till mamma och hon ringde tillbaka efter 30 minuter och då hade jag hunnit vända i min sinnesstämning. På den halvtimmen hade allt hunnit bli jobbigt, rent kroppsligt också och det var inte förens jag pratade med henne som jag märkte hur nattsvart allt var. Det var för mycket som snurrade, läkarintyg som ska till chefen (och som dessutom är ställt till dagen när försäkringskassan kliver in, ska den till båda då, måste jag kopiera någonstans?), bröllopspyssel som jag hade tänkt ordna med, sambons föräldrar som kommer hit i helgen (vill jag, orkar jag, måste jag)? och alla hjärtans dag imorgon och tilltänkta planer som jag inte orkat genomföra. Allt fladdrade runt i ett virevarr av "måsten och borden". Plötsligt infann sig en riktigt jobbig, gnagade, tom känsla i kroppen, hjärnan fungerar så jäkla trögt och kan inte räta ut problemen med läkarintygen - bara hitta nya. Jag är så jäkla trött idag och idag känner jag mig faktiskt låg. Tårarna trillar nerför mina kinder och jag funderar på hur det kunde bli såhär? Kommer jag att må bra igen? Hur lång tid tar det?


Jag var både hos kuratorn på fertilitetsenheten och hos sjukgymnasten igår. Jag hade träffat sjukgymnasten tidigare, precis när jag hade fått min nya tjänst och var pigg, rak i ryggen och fräsch. Hon måste ha förundrats över förvandlingen, så trött att jag inte orkar sitta upprätt och helst till och med stötta upp min tunga kropp med en hand i stolen, osminkad, otvättat hår och trött frånvarande blick och några lama försök till leenden. Vi pratade om vad sjukgymnastiken kan tänkas sätta igång hos mig och hon sa att det kommer att komma sorg och tårar men det kommer inte mer än vad man klarar av.  


Och jag undrar om det redan har börjat? Nu rullar tårarna i rad efter varandra, de kristallklara dropparna som frånvarat de senaste 2 veckorna, är tillbaka. Så fort ögat förlorat en tår fylls det på med en ny. Jag gråter hulkandes över krossade drömmar och oväntat livsöde.


Drömmen om den växande magen känns som en dröm fjärran från vad jag kommer att få uppleva och inget annat är lika viktigt, lika centralt, lika livsavgörande som just den bebismagen.


Tänk om det aldrig blir.

 
ANNONS
 
K

K

13 februari 2013 17:02

Jo det bli bra, du kommer att bli glad igen. Bebisen kommer också på något vis, det är bara att vi behöver vänta och längtar lite mer än andra.
Kämpa på, du kommer att komma ut på den ljusa sidan :-)
Kram
K

http://motettliv.blogg.se

Karin

13 februari 2013 17:09

Tack för dina uppmuntrande ord! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se