Direktlänk till inlägg 25 februari 2013

Dystra jag.

Av Karin - 25 februari 2013 17:28

Jag önskar att man kunde lyfta ut det stora sorgsna paketet från kroppen och liksom lämna det någon annastans. Åtminstone för en stund. Det är så tungt att bära.


Barnlösheten gör så ont att det inte går att beskriva. Min känsla kan förvandlas på en millisekund. Allt jag behöver göra är att tänka en enda tanke "vi är fortfarande inte gravida", "ofrivlligt barnlösa" eller "oförklarligt barnlösa" och allt vänds upp- och ner, tårar trillar och livet blir svart. Varför? Och varför får vi ingen hjälp, varför tvingas vi vänta i 7 månader till när jag vet att det inte kommer att funka innan dess. Varför plåga oss så?


Några av er som läser min blogg vet vem jag är och känner mig, ni är "utvalda". Men det finns många i vår omgivning som inte vet något om vår situation och som ställer frågor "om det är dags att skaffa barn". Jag tror inte att jag skulle kunna hantera en sådan fråga idag. Jag skulle börja gråta, svara att man kanske bör vara försiktig med vad man frågar eller helt enkelt säga att "jo absolut, vi började försöka för 1.5 år sedan och jag har gått sönder lite mer för varje sådan fråga jag har fått sedan dess". Senast idag fick min sambo en fråga om "min situation med utbrändhet förvärras av att jag är gravid?". Gravid? Jag ville bara skrika. Det är ju för i helvete precis tvärtom. Och jag tänker, hur kunde det ha förvärrats av att vara gravid? Då skulle ju (nästan) allt varit lyckligt. Absurd fråga.


Jag är medveten om att jag har tappat "perspektiven". Man kan vara gravid och ha det otroligt jobbigt, att få veta att man aldrig kan få biologiska barn eller att vara döende, det vore värre men jag ser inga perspektiv. Mitt enda perspektiv är här och nu, mitt liv och det är fullkomligt tillräckligt (illa).


Jag tittade just på bilder från en utlandssemester och det slog mig att jag fullkomligt tappat formen. Jag ska berätta en konstig sak för er. När vi bestämde oss för att "skaffa barn" så ville jag ha makt över min kropp själv och bestämde mig för att själv släppa på kontrollen och inte bry mig lika mycket om min mage var tvärplatt eller inte. Jag ville liksom inte att en graviditet skulle bestämma över min kropp, jag ville ha tagit det beslutet själv. Jag har alltid varit smal, jag har både god ämnesomsättning och ett inbyggt system i mig som balanserar allt "lagom". Jag väljer alltid promenad eller cykel och det känns mycket smidigare än att krångla runt och byta bussar och bli skitsvettig. Hur som helst, jag såg nu att min form är som bortblåst och jag hatar det. Aldrig i mitt liv har jag varit "ur form" och tanken på att vara det för första gången i mitt liv på den enda dagen i livet när man vill vara som allra vackrast gör mig panikslagen. Det värsta är att jag inte har speciellt mycket som jag kan göra åt det nu, jag kan inte träna förbrännande, min kropp är redan "förbränd". Jag får mjölksyra i benen av trappan upp.


Jag läste igenom några av mina tidigare inlägg och inser hur svarta och tunga dem är. Jag vet inte om de blir extra tunga för mig, som känner varje känsla bakom varje nerskrivet ord eller om inläggen är så dystra för alla som läser. Det var nästan svårt för mig att förstå att jag har skrivit allt negativt och här kom ett till sådant inlägg till samlingen.


Kanske hjälper skrivandet mig att för en liten, liten millisekund lyfta ut det stora mörka och låta det flyta ut i förflyttandet över tangenbordet.

 
ANNONS
 
Sofia

Sofia

25 februari 2013 18:32

Det gör ont i mig att du mår så dåligt :( hur kommer det sig att ni måste vänta så länge? Kram

http://www.thewaytoyou.blogg.se

Karin

25 februari 2013 18:36

Tack för omtanken!

Det finns ingen privat klinik i min stad (plus att jag nog ändå hade tvekat just nu pga utmattningsdepression). Vår fertilitetsutredning blev klar på typ 2 månader (och visade inga "fel") och då var det 10 mån kvar tills att vi får ställa oss i kö till IVF..

Kram

 
K

K

25 februari 2013 19:03

Vet hur det känns att bli tvingad att vänta bara för att dom inte hittar felet, för något fel är det ju. Vi skulle behöva vänta 6 månader till innan remiss skickades efter att utredningen blivit klar. Vi hade turen att kunna välja privat då det finns klinik i en närbelägen stad. Men det är dåligt att man ska behöva vänta extra bara för att de inte kan hitta felet.
Hoppas att du finner styrka.
Kram
K

http://motettliv.blogg.se

Karin

25 februari 2013 20:06

"Vi bedömer att ni har goda chanser att bli gravida på egen hand". Så jävla goda verkar ju inte dem chanserna vara, har jag lust att svara..

Tack!
Kramar

 
Ingen bild

Sofia

25 februari 2013 21:32

Ok :/ vad konstigt att det är så olika. När vi började vår utredning på närliggande barnmorskemottagning så sa det ju också först att det inte var nått fel förutom lite färre simmare hos mannen men det skulle inte påverka. Men sen när det ändå inte hänt något 6 mån efter min hss så skickade de remiss till Sahlgrenska. Det tog i och för sig typ 10 mån från att vår mottagning skickade remiss till vi faktiskt gjorde vår IVF men det var ju ändå besök och grejer emellan så man kände att man var på gång. Den hör väntan vi som oförklarligt barnlösa får stå ut med är vidrig!

Karin

25 februari 2013 21:49

Det är frustrerande att det är olika beroende på vart i Sverige man bor.. Jag håller med dig om att det skulle kännas annorlunda om man åtminstone var igång med något. Väntan (och att fortsätta uppleva förhoppning/besvikelse) är hopplös..

Kram

 
Elin

Elin

25 februari 2013 21:35

Vet precis känslan, man vill bara krypa in i ett mörkt hål och försvinna.. Man ogillar sig själv och andra, vill vara ifred.. Man dör en bit för varje grej som sker som påverkar de man redan utsatts för.

Ge inte upp, håll ut. Vi är inne på 4året som barnlösa (gått 3,5år). Vi ska precis börja med Ivf. All väntan är olidlig och varje dag som går är plågsam för man har ingen kontroll.. Att få barn ska ju vara en självklarhet att alla ska kunna.. Inte ska de ta tid och vara fysiskt omöjligt utan hjälp..

Styrkekram

http://Endrom.blogg.se

Karin

25 februari 2013 21:56

TACK för din personliga kommentar! Den var öppen, ärlig och varm och gick rakt in i mitt hjärta! Jag kan inte föreställa mig ytterligare 2 år.. Det är inte klokt vilken lång (harmlös) väntan vi tvingas genomlida.

Stor kram till dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se