Jag började få krusningar i kroppen och kände hur jag var på väg att hamna någonstans where I did not want to go. Ångest, sorg, smärta förkroppsligat. Jag lyckades ta mig ut på en promenad och jag såg den fantastiska himmeln. Den var på något sätt starkare än känslorna inom mig, den hänförde mig och jag tittade upp en lång stund, drog in djupa andetag och jag fann lite frid i det som är större än mig. Jag vann.

Jag har nog kommit till en punkt där jag orkar (och behöver) ta 2 promenader om dagen. Det tråkiga är bara att ta ännu en promenad själv, ensam när det är mörkt ute. Det är svårt också att säga en tid, jag vill gå när jag behöver gå. Jag har just insett att jag har kommit hit, att jag kan lägga till en promenad och jag får försöka hitta sätt att göra det görligt.

Min kurator sa till mig att "detta är inget du kan styra, du väljer inte att tänka eller känna såhär. Det är ett tillstånd som du befinner dig i". Det var skönt att höra, för det är precis så det känns. Jag hade aldrig kunna förstå det fysiska tillståndet om jag inte hade upplevt det själv.

På lördag får vi hämta vår kattunge, en söt liten tjej och jag längtar nästan ihjäl mig. Det känns fantastiskt och meningsfullt och det är en härlig känsla att längta - och att veta att det kommer att hända.. Jag hoppas att kissen kan hjälpa mig i min önskan att ta mig ur detta utan medicin.

Ni är flera som stöttar mig på olika sätt. Tack mina fina vänner! Jag kommer att komma ut på andra sidan någon gång och ni är flera som underlättar min resa dit. <3

 

Maria

1 mars 2013 19:36

Härligt att du andas och kan utöka promenad. Hoppas solen gör dig sällskap även nästa vecka!

Kissen, vilken fin en. Undrar vad denna goding ska heta?

Tänker på dig. Kram!

Karin

1 mars 2013 21:12

Det hoppas jag också, sol gör gott!

Kissen ska heta Iris. Ian & Iris ? Imorgonkväll blir det himla spännande.

Tack för omtanken! Sov gott ;)
Kram

 

Fertilitetsresa

5 mars 2013 21:26

Vad bra med en liten kisse-miss! Djur är fantastisk tröst i tillvaron :)
Kram

Karin

5 mars 2013 21:30

Ja verkligen! Hon (och storebrorkisse) ljusar verkligen upp dagarna.

Tänker ofta på dig!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...