Jag hoppas fortfarande!

Jag har gått 5 dagar över tiden och jag är alltid väldigt punktlig! Jag tog som ni vet ett negativt test i onsdags (eller var det i torsdags?) och jag har inte vågat testa igen. Jag har en svag molnande värk långt ner i magen (ganska konstant), även en del värk långt ner i ryggslutet, det har strålat i mina ben till och från och mina bröst är väldigt svullna och ömma. Jag vet att allt detta är tecken på graviditet, tyvärr är det ju också tecken på antågande mens.

Vem var så jävla dum och gjorde symptomen likadana?

Det jag känner störst oro för är att det känns som att mensen är precis innanför och bara väntar på att få komma ut. Som att jag tvingar den att stanna kvar där inne. Jag är rädd för att hastigt ställa mig upp och för att gå på toa, så jäkla rädd för att hoppet ska grusas på en hundradels sekund. Jag vill inte att denna tid av hopp ska försvinna. Såhär nära en graviditet har jag aldrig tidigare varit.

Snälla snälla, låt det vara vår tur.

//hopp&förtvivlan

 

K

9 mars 2013 13:14

Hoppas! Håller tummarna hårt. Mens, håll dig borta.
Kram

http://motettliv.blogg.se

Karin

9 mars 2013 13:18

Ja jag tror jag går under snart! Kom inte ens i närheten, förbannade mens!
Kram

 

Maria

9 mars 2013 16:12

Håller tummarna och hoppas hoppas!

Kram!

Karin

9 mars 2013 16:48

Tack för dina tummar!!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...