Direktlänk till inlägg 13 mars 2013

Tredje kändes perfekt.

Av Karin - 13 mars 2013 19:47

Vill ni veta något sjukt? När vi började försöka önskade jag att det inte skulle ta på första försöket, inte heller på andra. Jag tyckte att tredje kändes perfekt. Då skulle vi ha fått känna besvikelsen 2 gånger, kanske fått uppleva en gnutta oro, fått längta och hunnit inse att vi verkligen ville ha barn...


Livet fortsätter, trots att det för en stund kändes omöjligt.


Jag följer ett antal bloggare som befinner sig i liknande situationer som oss och det skänker en sorts lättnad hos mig. En skön känsla av att vi inte är ensamma, som i sig förstås också är sorgligt. Men det är också skrämmande, jag får insikt i att man kan få hålla på ännu längre än såhär. Tvingas genomgå ett flertal misslyckande försök, få dåliga besked och kämpa i motvind långt mer än vad vi fått gjort (hittills). Något som är faschinerande är dock att jag verkligen hejar på er, jag som annars känner ganska stor bitterhet och avundssjuka mot andra kvinnor som blir gravida blir istället glad i själen när det då och då dyker upp ett plus i någon av bloggarna. Självklart tänker jag en snabb, bitter tanke om att det aldrig händer mig men den allra största känslan är ändå glädje och en gnutta hopp. Hopp om att det är möjligt. Jag vet att ni, liksom vi har kämpat länge. Alla som har kämpat och längtat är värda ett barn till slut.


Jag tänker ibland på dem runt mig som lyckades bli gravida på första, andra eller tredje försöket och det känns helt overkligt för mig. Jag kan inte ens försöka tänka bort smärtan som vi tvingats utstå, jag kan inte ta in hur det är att inte känna den enorma rädslan för att aldrig kunna få ett biologiskt barn med sin älskade, att känna att världen rasar, benen viker sig och det som man trodde skulle vara det allra enklaste istället blev livets svåraste. Jag kan inte längre komma ihåg hur det är att slippa vakna på nätterna av att tårar rinner, att våndas vid varje mens och att gång på gång uppleva gravidsymptomen strax innan mensen kommer, för att sedan totalt bryta ihop och undra hur man kunde vara så jävla dum. igen. Jag kan inte ens försöka sätta mig in i hur det skulle kännas att slippa all smärta, hur det vore att vara en sådan lycklig människa?


Det är inget fel på oss, vi är fortfarande rätt unga och vi borde kunna få barn - jag borde känna en enorm lättnad och glädje över det men som med allt finns det två sidor. Jag är enormt frustrerad över just det också. Vi anses ha en stor chans att lyckas bli gravida på egen hand. Hur jävla stor verkar den vara efter 1.5 år? Hur länge kan man tänka att man "bara råkade missa denna månaden", att "inget fint ägg" passerade denna ägglossning eller att det inte fick fäste? Vore det bättre om vi istället förklarade allt med min stressade kropp, att det är den som inte har varit mottaglig? Om jag vill att det ska vara mitt fel? Nej, inte alls. Jag vill kunna skylla på något annat, någon annan. Jag vill kunna skrika åt någon, någon som vet att det är dennes fel, någon rakt igenom ond. Kanske samma någon som ligger bakom allas vår barnlöshet. Hur kan du tvinga oss genomlida detta skulle jag skrika medan jag motade denne någon med slag efter slag, med rödspräckliga kinder och tårar rullandes i jämn fart.


När jag nu befinner mig i denna process, kan jag ibland tänka tanken att det egentligen inte är så rosaskimrande vackert att ha barn, att jag längtar obefogad mycket liksom. Jag längtar faktiskt inte efter barn längre, det känns för långt bort - jag längtar efter en graviditet, det känns omöjligt nog. Hur som helst, tillbaka till tanken om att det inte är så himmelskt med barn.. Alla som vittnar om förlorad sömn, minskad tid för sig själv, avsaknad av sexlust och en försämrad partnerrelation. Men då skulle man i alla fall ha bebisen. Det jag läste under veckan tog nog ändå priset "Gud vad underbart att äntligen kunna äta mögelost igen, som jag har längtat", skriver den nyblivna (lyckliga) mamman och visar upp det lilla kexet med den lilla osten på, i bakgrunden ligger såklart en nöjd bebis och jollrar. Något exploderar i mig. Perspektiv kvinna, perspektiv, med tryckande sorg i hjärtat hindrar jag mig från att kommentera. Det är hennes verklighet.


Här och nu tar jag officiellt tillbaka min urpsrungliga önskan om att "tvingas längta lite för att förstå att vi verkligen vill". Vi vet det nu, vi behöver inte fundera mer. Vi har genomgott alla betänkligheter, vi har upplevt rädslan, stått enade genom smärtan och vi vill fortfarande. Mer än någonsin. Jag blev fundersam vid ett halvår, sjönk vid ett år och dog vid 1.5 år.


Det räcker nu.

 
ANNONS
 
Elin

Elin

13 mars 2013 21:48

Håller fullständigt med i allt du skriver ovan. Känner igen vart enda ord du skriver..
Vi gråter gråter och gråter. Sen kommer behandlingen, vi samlar oss för att kämpa men på nytt känner man oron rädslan och sen kommer de där, de vi bävar för att se varje månad :(

Styrkekram

http://Endrom.blogg.se

Karin

13 mars 2013 22:02

Ja, visst är det orättvist och fruktansvärt ovisst! Jag hoppas att vi slipper att få det där en månad.

Tack för att du lämnade en kommentar!

Lycka till!
Kram

 
Ingen bild

Fertilitetsresa

16 mars 2013 13:02

Gumman jag vill ge dig en kram! Du har många tankar, jag förstår vad du menar, jag längtar också till graviditet - jag räknar och längtar efter allt steg för steg, allt annars känns oövervinnerligt. Jag önskar jag kunde peppa dig på något sätt? Vet inte vad jag ska säga eller skriva, men vill att du ska veta attjag tänker på dig, jag hoppas att du snart mår lite bättre.
Kram!

Karin

16 mars 2013 13:58

Tack snälla du! Att vi peppar varandra när vårt egna står på spel är stort, inga andra ord behövs!

Jag tänker på dig och håller mina tummar för morgondagen.

Tack för din kommentar, det värmer verkligen!
Kram

 
Ingen bild

Emmelie

30 mars 2013 12:21

Så tänkte jag med, att tredje eller fjärde försöker, det hade varit perfekt. Nu väntar vi ju fortfarande på att det ska ta sig, för försök 13 fungerade tyvärr inte heller. Samtidigt vet jag att när vi lyckas (vill inte tänka annat), så kommer all den tiden ha varit värt det. Så måste det vara. Jag kan inte heller föreställa mig hur det skulle vara att inte ha gjort den här väntan. Håller mina tummar för er!

Karin

30 mars 2013 18:51

Nej visst är det svårt att föreställa sig, för den sorgen har blivit så stor del av ens liv.. Tack för din kommentar och dina tummar! Jag håller mina för er.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se