Vi hade äntligen fått våra 2 streck. Det var både nyligen och länge sedan. Nyligen på så sätt att jag fortfarande kände den bubbliga lyckan, den oväntande, överraskande det kan inte vara sant-lyckan. Men det fanns ingen oro alls, så på så sätt verkade det vara långt gånget. När man väl blev gravid så fanns det ingen risk för en olycklig graviditet, så var det liksom uppgjort. Man kunde istället få kämpa längre tid för att nå dit men man kunde aldrig förlora sin bebis i magen. Det fungerade som en slags garanti - ja en slags rättvisa, om du så vill.

Det bara kändes så rätt. Som att allt föll på plats. Ett lugn. Som att min kropp äntligen fick ett syfte, ett sammanhang och en uppgift att vårda. Dina ögon glittrade av lycka när du tittade på mig och du la din hand på min mage och pratade med bebis, trots att det var alldeles för tidigt i graviditeten för hen att höra dig. Vi dansade på små rosa moln, allt hade fallit på plats. Bröllopet fick en ny lyster och ett nytt skimmer över sig och jag tänkte att jag skulle känna mig så vacker med min då, runda mage. Allt skulle passa bättre till en rund mage. Vi skulle vara vackra, vi skulle lysa ikapp med solen den dagen och sorg skulle inte längre finnas i vårt vokabulär. Längtan skulle såklart finnas kvar, så länge som Du låg i min mage skulle vi längta efter den dagen vi skulle få träffa dig. Men det var en härlig längtan, en som man visste skulle sluta lyckligt. 

Jag funderade till och med på om jag skulle skriva om nyheten i bloggen på en gång, eller vänta lite. Jag funderade över vilka som egentligen läser min blogg, det har nämligen ökat ganska mycket under mars. Var det er jag först ville dela den stora nyheten med, funderade jag? Jag skrev ett lösenordsskyddat inlägg, för jag var tvungen att få skriva orden jag är gravid och jag ville dela dem med er som förstår på djupet, ni som hållit tummar och känt med mig under resans gång, okänd eller inte, ni hade funnits där.

Jag vaknade och kände att tårar hade fuktat mina kinder, tårar av lycka denna gång. Drömmarna kan ingen styra över och jag förstår att Du tränger dig in där. Jag har ju stängt av Dig från verkligheten, kvar finns bara drömmarna och Du gör ditt bästa för att stanna kvar hos mig. Jag suckade och försökte somna om, det är sorgligt när man inser att man hellre återgår till sömnen- till drömmen än vaknar. 

För drömmen var bättre än verkligheten och där ville jag så gärna stanna. I den lyckan ville jag leva, i den vetskapen ville jag bo, jag ville andas den särskilt fina luften som fanns där, jag ville titta på de 2 strecken och se Dig tills att jag istället kunde blicka ner på min mage för att övertyga mig om att Du verkligen finns hos mig, hos oss.

Istället är det en helt vanlig morgon, en sådan morgon där inget är självklart och där längtan inte alltid får ett lyckligt slut.

 

Fertilitetsresa

3 april 2013 15:42

Jag drömmer också mycet. Jag har en drömtydningsbok som jag sedan slår upp det som jag drömt om. Det är roligt, oftast betyder drömmarna inte alls det som jag tror eller vad det verkar handla om :)
Kram

http://fertilitetsresa.blogg.se

Karin

3 april 2013 16:05

Haha är det så? Även när man tycker att drömmen är "tydlig" i sitt budskap? Intressant men lite läskigt! Visst borde "samma dröm" kunna betyda olika saker för olika personer, eller? Jag drömmer alltid väldigt mycket men jag vet inte om jag vågar tyda dem ;)

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...