Nu är jag less less less på detta. Så jävla frustrerad att jag spricker. Jag får fortfarande sota för onsdagens TV-maraton och jag är golvad, yr, matt och har huvudvärk. Dessutom är jag på dåligt humör. Jag vill bli frisk. Jag orkar inte vänta mer. Varför ska det ta sån jävla tid? Hur länge ska jag behöva hålla på med detta? Hur länge måste jag ha tråkigt? När får jag leva igen? När blir jag bra? 5 månader i soffan. Jag har fattat nu, tack, det räcker!

 

Maria

10 maj 2013 16:52

Kram från en annan som ligger inne och tittar ut på de som lever livet utanför.

Har du hört från någon hur lång tid processen tillbaka oftast tar? Kram igen!

Karin

10 maj 2013 17:15

Hej Maria,

Vad tråkigt att höra att du också ligger inne! Vill du berätta din situation så får du gärna. Vill du inte skriva här så går det bra att maila: Villbli3blogg@hotmail.se

Jag är sjukskriven till den 1/9 så jag vet att man iaf räknar med att de tar den tiden.. Efter det trappar man upp med jobb, oftast med 25% i början och ökar långsamt. Jag är dock glad för att man från början sa "några veckor", jag hade fallit ihop alldeles om jag visste då hur lång tid det verkligen tar. Det sa man "med flit", det var smart ;)

Jag önskar dig lycka till och hoppas att du snart får leva livet "utanför"!

Kram

 

C

11 maj 2013 00:21

Jag var själv sjukskriven i nästan ett år, utmattnings depression och panikångest. Det tar tid, och det måste få ta tid. Det är jobbigt, fruktansvärt jobbigt. Om det är till någon hjälp så blir det bättre, man tar sig ur det, tillslut. Men när man är mitt upp i det så ser man inget ljus. Jag hoppas du mår bättre snart. Kram

http://vagentilldig.blogg.se

Karin

11 maj 2013 11:09

Tack för din kommentar! Jag har väl också en släng av nedstämdhet, ångest hade jag mest i början faktiskt. Nu kan det vara en krypande obehaglig känsla ibland men inte så starkt som det var i början. Tog du antidepressiva? Du behöver såklart inte svara alls, det går bra att skriva till villbli3blogg@hotmail.se om du inte vill svara här.

Skönt att höra att det blir bättre, även om det tar tid och är sjuuuukt frustrerande och jobbigt.

Tack för att du delade med dig.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...