Direktlänk till inlägg 18 juni 2013

Den parallella världen

Av Karin - 18 juni 2013 00:12

Jag ligger sömnlös av tankar på den här världen som vi sedan länge har entrat. En värld parallellt med den vi alla känner till. En oftast sorgsen värld bakom falska leenden. En värld som troligtvis påverkar någon runt dig, just nu. Kanske i det tysta. Jag tänker på hur mycket den världen har förändrat mitt liv, mångas liv. Jag tänker på att jag aldrig tidigare visste att ofrivillig barnlöshet är klassificerat som en sjukdom. Inte heller att politiker styr våra möjligheter till gravidtet. Någon annan tar beslut om möjligheten för dig att kunna nå ditt djupt efterlängtade och redan älskade barn. Någon annan som du inte känner avgör det  största i ditt liv. Att det ser olike ut beroende på vart vi bor i Sverige. Jag förargas av tanken på att för just denna sjukdomen finns det en gräns för hur mycket behandling du kan få, ett maxtak. Tänk om det vore så med andra sjukdomar. "Tyvärr får du bara 3 försök att bli av med dina ryggbesvär, du får söka privat vård om du vill fortsätta". Hur sjukt är inte det egentligen? Jag tänker på hur många vi är som känner till den här världen men också på hur många som inte vet någon alls om den. Ändå innefattar den så mycket. Det största som finns. Liv. Och värre, inte liv. Jag tänker också på hur ofta man skuldbeläggs för just den här sjukdomen, att man stressar för mycket, att man vill för gärna, att man liksom knyter sig i önskan efter ett barn och genom det lyckas göra sig själv infertil. Alltid kvinnan, aldrig mannen. Sällan har man hört någon lägga över skulden på en person för annan sjukdom än just denna. Jag har skrivit om det förut och jag skriver det igen, min tanke på de kvinnor som blir gravida i krigshärjade länder, dem är alltså inte lika stressade som jag? Det har inte riktigt knytit sig för dem? Det går inte alltid ihop, allt det som man får höra i den parallella världen. Jag tänker på allt som den världen bidragit till, både gott och ont. Frustration, rädsla, gemenskap, sorg, ovisshet, stärkta relationsband, kunskap, tålamod, insikt om ett aldrig sviktande kontrollbehov, ägglossning, bitterhet, ödjukhet för livet, mängder av tårar, en djup känsla för det mirakel det innebär att få barn, hopp, förtvivlan, befruktningssex, besvikelse, okvinnlighet, avundssjuka, skuld, ifrågasättande och kärlek. Oavsett hur vår resa i den världen slutar så har den öppnat mina ögon och jag kommer aldrig kunna blunda för den. Jag kommer för alltid vara medveten om vår kamp, om allas kamp i den världen. Jag kommer för alltid känna en gemenskap och hoppas åt alla som lever i den världen. Hoppas på det lilla livet. Det lilla - det stora.

 
ANNONS
 
C

C

23 juni 2013 21:14

Tack för din fina kommentar <3 kan inte svara eller godkänna utan datorn, men jag hoppas den är lagad till veckan. Har tänkt väldigt mycket på dig sen vi mailade. Jag hoppas så innerligt med er. Kramar!

http://vagentilldig.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se