Direktlänk till inlägg 4 juli 2013

Öppet brev till dig

Av Karin - 4 juli 2013 14:49

                                                           ÖPPET BREV TILL DIG SOM ÄR LÄKARE


1. Möt varje patienten som ett nytt, oskrivet blad med en unik historia – påminn dig om att du inte har hört just den här historien tidigare om du börjar jämföra med liknande historier,


                          - Tänk på att även om din kollega har gjort en notering, eller rekommenderat en viss

                             behandling så har din kollega säkerligen haft kort tid för patienten. Patienten behöver

                             uppenbarligen mer hjälp eftersom att hen söker dig, försök vidga dina vyer och 

                             utgå från punkt nummer 1,


2. Lär dig att psykisk ohälsa drabbar personer lika ofrivilligt som fysisk ohälsa,


3. Gå in med inställningen att din patient inte vill vara sjukskriven mer än vad du vill,


4. Förstå att det kan vara en lång väg mot tillfrisknande vid både psykisk och fysisk ohälsa; skuldbelägg inte, stressa inte och anklaga inte din patient för hens tillstånd,


5.  Håll i åtanke att din patient vill vara frisk, arbetsför och ha en vanlig vardag, precis som du,


6. Lyssna till din patient – du kanske kan lära dig något nytt, om inte annat är chansen större att du kan ge rätt hjälp,


7. Väg in möjligheten att andra professioner, som träffar patienten oftare, kan ha en bredare och mer rättvis bild av patienten än du. Sänk din stolthet och möt din patient med respekt genom att ta del av hela bilden,


8. Empatisera med din patient oavsett om hen aldrig har varit sjuk tidigare eller om detta är hundrade gången – det är jobbigt oavsett,


9. Om en behandling inte fungerar, lås dig inte fast vid att du ändå har rätt, se det som en utmaning att hitta en annan väg som passar just denna patient bättre,


10. Fråga gärna din patient hur hen ser på sin situation; hur uppfattar hen den? hur känns det? och vad tror hen om nuläget och framtiden? Tänk på att din patient är en reflekterande människa med kunskaper och tankar om sitt eget liv,


11. Alla kan göra misstag, om du har gjort ett, stå för det inför din patient,


12. Om ovanstående punkter inte känns bra för dig, fundera över varför du blev läkare.

 
 
Ingen bild

JZ79

4 juli 2013 19:06

Vill bara lämna ett avtryck och ge dig en stor kram!!!
Hittade din blogg för ett tag sedan. Läst massor men inte kommenterat förrän nu.
Jag och min man är ofrivilligt barnlösa och jag lider även av ångest. Ångest och oro blir knappast bättre av denna längtan efter barn, misslyckad ivf osv.
Vill bara att du ska veta du inte är ensam. Kram!!

Karin

4 juli 2013 19:39

Tack för att du lämnade ett avtryck! Alltid skönt att få några rader från dem som kikar in och läser. Vad tråkigt att höra att ni befinner er i samma situation! Det är inget man önskar någon. Har du någon blogg?

Jag hoppas att det snart är er tur!
Kram

 
halvbonden

halvbonden

5 juli 2013 14:33

Hej, hittade hit efter kommentar på min blogg.
Jag har liknande erfarenheter som dig, fast jag fick inte just diagnos utmattningssyndrom, utan panikångest. Men det gjorde att jag blev sängliggande under en period, så det var kanske utmattningssyndrom, för det är ju när man varit så otroligt stressad att binjurarna inte orkar med längre, så att man inte kan producera adrenalin eller vad det är så att man orkar ta sig upp. Jag kommer inte ihåg exakt.
Först ska jag bara säga att det går att ta sig ur det där, även om det ser mörkt ut ibland. För mig tog det väldigt lång tid. Jag var sängliggande ett tag då när jag var 20 år, sen gick det väldigt väldigt sakta uppåt till det bättre men jag halkade ned igen på botten när jag var 23, och då hade jag liksom inte hunnit upp till normalnivå om man säger så. Sedan sakta uppåt igen och hann känna mig rätt bra innan det var ned på botten igen när jag var 27. Men efter det (jag är 34 nu) har jag klarat mig och känner mig helt återställd. Mår inte dåligt över skitsaker, blir inte rädd för allt och inget, kan åka bil, flyg, göra vad jag vill utan att få ångest.
Jättehärligt!!
Så det går att ta sig ut, även om det tar lång tid.
Sen skrev du att ni haft svårt att få barn, precis som jag, och det gör det ju inte lättare direkt! Då har man ju ytterligare något att må dåligt över.
Ett kanske lite fjantigt tips som jag kan ge dig, är D-vitamin. Jag har nämligen märkt att jag blir väldigt deppig i januari februari och aldrig förstått varför, trott att det vara var ostabilt psyke som jag alltid haft. Men nu när jag åt D-vitamin i vintras var jag inte alls deppig. Eller om det berodde på att jag tagit mig så långt från alla problem nu att jag är lite högre upp psykiskt, jag vet inte.

http://halvbonden.wordpress.com

 
Ingen bild

JZ79

5 juli 2013 18:43

Finns på familjeliv.se med samma nick, JZ79. Skriver i blogg där, men mest för att komma ihåg allt som sker med utredningar, mediciner, ivf osv.
Håller just nu på att sätta ut min ångestmedicin, känns sådär...inte helt redo faktiskt men just denna sort rekommenderas inte längre när du försöker bli gravid så då är det bara att sluta. OM det inte går får jag en annan sort, men hoppas att jag kan hålla mig ovanför ytan och klara mig utan medicin nu. Håll en tumme eller två.. ;)
KRam

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29 30 31
<<< Juli 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards