Det vita vackra tyget hänger sorgset i förrådet och påminner om tiden som blev en annan. Dagen för det planerade bröllopet kommer istället att innehålla något helt annat, på en helt annat plats än sedan länge föreställt. Saker som påminner om sådant som inte blev som jag tänkt kan ibland smärta mer än tiden själv. De evighetslånga dagarna som passerat sedan det vita vackra tyget prövades susar förbi som en ridå av otydlig trötthet och sorg. Den försiktiga frågan jag ställde till expediten om en eventuell graviditetsmage skulle rymmas klänningens tyg gör sig påmind. Det kändes så långt fram. Omöjligt att ta in att det fortfarande inte skulle ha fungerat för oss. En omöjlig smärta att hantera och föreställa sig. Nu är vi där. Där också. Så många där som har passerat på 2 år. Lättade gick vi från fertilitetsutredningens möte men med ett besked om att vi får hjälp först om 10 månader. Om det inte har fungerat på naturlig väg vill säga. 10 månader kändes ohanterbart. En höst, en vinter, en vår och en sommar skulle passera innan dessa 10 månader var förbi. Vi skiftade fokus till bröllopet, det är lättare att längta efter den dagen och om det inte har fungerat tills dess (vilket kändes otroligt) då får vi hjälp. Nu är vi snart där. Där också. Dagen jag aldrig trodde skulle komma är snart kommen. Om vi får göra något då är ännu oklart, eller kanske klart, det verkar klart. Min kropp alldeles för sjuk för att få hjälp, säger dem. Kanske är det så. Kanske blir jag sjukare av att glädjen hela tiden skjuts framför mig, så långt fram att jag aldrig riktigt når, tänker jag. Jag trodde att jag hade landat i att jag ville vänta, för min egen skull, för bebis skull. Men när längtan pockar på och stressen gör sig påmind är det svårt att acceptera att någon annan bestämmer över mig. Beslutet som ingen annan hade kunnat fatta om det skedde i sängkammaren, tar nu någon i mitt ställe. Ett samtal ska dem få i alla fall, ett samtal vill jag ha och uppskrivna vill jag bli men sedan kan jag kanske vänta. Vänta och vänta, det är mycket vänta.

Men det är kärlek och framtidstro i sömmarna.

 

Fiffig

11 juli 2013 19:42

Åh, du skriver så fint om det som gör så ont! Jag önskar så att det snart ljusnar även för dig.

Kram

http://fiffig.bloggo.nu

Karin

11 juli 2013 19:47

Tack Fiffig, jag blir så glad både för din komplimang och för att du hejar på mig.

Kram

 

JZ79

12 juli 2013 22:15

Önskar jag kunde ge dig en kram. Säga att jag förstår dig och att jag kunde säga något som gör väntan lite lättare. Men väntan är vidrig! Känns som jag inte gjort annat än väntat de senaste åren. Vänta på bim, äl, vänta på utredning, kallelser, provsvar, ny väntan på ny klinik, vänta på ivf, vänta på att kliniken ska öppna efte semester å så vänta igen på olika saker som sker när vi ska göra ivf nr 2.
Du skriver om bröllopet. Klänningen.. Får lite extra ont i hjärtat. När jag letade brudklänning va vi mitt uppe i bebisförslk och jag gjorde som du. Hittade en klänning som kunde fungera även med en bebismage. Klänningen satt perfekt på min bröllopsdag, men ingen putande mage. Ett år som gifta nu och fortfarande ingen mage..

Försök att fokusera på dig, att må bra. Du är värd att må bra! Det kommer en dag då du blir både mamma och fru. Kram!

Karin

13 juli 2013 09:30

Tack snälla du för din jättefina kommentar! Den värmde långt in i hjärteroten. Det som är positivt (och ovant) med att vara såhär sjuk är att man blir så jäkla ego, man måste ju, plötsligt handlar allt om vad jag kan, orkar, borde och inte borde. Så fokus är på mig :) Tack igen för din omtanke!

Jag hejar på dig.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...