Direktlänk till inlägg 13 juli 2013

En sekund eller två

Av Karin - 13 juli 2013 19:22

Jag läser om alla som slutar att fortsätta läsa bloggar efter att dem plussat, som inte orkar. Det gör inte jag. Jag får inte ens en klump i magen när jag läser. Jag följer dem slaviskt, frossar i beskrivningar och hoppas på att få skymta en gravidmage. Varför gör jag det när så många andra slutar? Tyvärr får jag genast avfärda vänlighet som ett alternativ, jag är inte bättre än någon annan och avund är svårstyrt också för mig.

Jag undrar om det beror på att jag för en liten stund får vara nära den världen? Om jag för några sekunder lyckas lura mig själv att det är jag genom att frossa i beskrivningar och känslor?

Kanske är det ändå mest för att de väcker hopp i mig. Bloggarna som jag följer är alla kvinnor som har kämpat länge och till slut lyckats. Vi delar något, om än i nuläget bara vägen dit.. Jag känner gemenskap och glädje för dessa kvinnor och det skänker mig hopp om att det inte alls är omöjligt. Det kan ta lång tid och det kan göra satans ont på vägen fram men det kan lyckas till slut och det bevisar alla dessa nygravida bloggerskor.

Om det sedan är så att jag för en sekund glider in i deras värld som om det vore jag, så skit samma. Den sekunden gör mig glad.

 
 
K

K

13 juli 2013 22:47

Läser allt du skriver och hoppas så att du snart blir frisk. Att din kropp tar sig igenom detta du nu hamnat i. Det kan ta tid, alla kamper tar tid. Men jag är säker på att du kommer att få bli mamma, och det är värt att kämpa för.
Kram

http://motettliv.blogg.se

Karin

16 juli 2013 14:32

Tack fina du för din omtanke och kommentar!
Kram

 
hurslutardet

hurslutardet

14 juli 2013 00:49

Ramlade in här och ville bara lämna en kommentar om att du skriver fint och skicka lite pepp och styrka!

Det är en krokig resa och alla har sina olika fallgropar på vägen. Ovissheten är nog den värsta, om man bara visste att det skulle lösa sig så skulle vägen kunna vara nästan hur lång som helst. Men så lätt får det ju inte vara, aldrig veta bara hoppas.

Men jag hoppas för dig, er, at ni kommer precis dit ni vill. Friska och hela!
/k.

http://hurslutardet.wordpress.com

Karin

16 juli 2013 14:31

Precis, om man hade fått någon sorts garanti hade man kanske till och med passat på att leva fram tills dess men ovissheten och rädslan lamslår!

Tack för både komplimang och kommentar, jag blir så glad av bådadera.

Kram

 
Langtarefterbarn

Langtarefterbarn

14 juli 2013 12:20

Jag håller med i det du skriver. För en stund flyr man bort från sina egna problem och tankar och låter sig förföras!
Visst är det ju så att man följt med ett bra tag på deras resa och bara för att de har fått ett plus så slutar man ju inte undra hur det går.
Många varma kramar till dig!!

http://langtarefterbarn.wordpress.com

Karin

16 juli 2013 14:29

Förföras var ett bra ord, precis så känns det. Tack för din kommentar och tanke!
Kram

 
A

A

16 juli 2013 15:56

Jag tror vi alla har våra små vis att finna dessa korta stunder i lycka, där vi ser oss själva gravida, ha dop, föda barn osv. Det behövs, annars skulle vi gå under.

För något år sedan fann även jag hopp i andras graviditeter, kvinnor som kämpat, som vi gör. Det har för mig fallit bort när jag insett att jag liksom blivit den det är så jävla svårt för. Nu för tiden är inte en ivf och en graviditet tillräckligt för att jag ska kunna drömma mig bort i en annans längtansgraviditet. På något vis har jag hamnat mer i adoptivbloggarnas värld, där kan jag drömma. Det känns inte omöjligt, för mig.

Dröm, läs, ta hand om dig. En dag hoppas jag din blogg handlar om din graviditet. Önskar dig en tillfriskning och att du får känna genuin lycka, jag vet hur kämpigt det var och är för mig. Att hålla ut är det absolut tuffaste man kämpar med.

Stor kram.

http://www.hjartatbloder.bloggplatsen.se

Karin

17 juli 2013 15:20

Tack fina du för din personliga och värmande kommentar. Just det om att "hålla ut" träffade mig.. det är verkligen frustrerande med maktlösheten och tålamodet! Det är nog sant som du säger, man klarar nog bara att läsa om sådant som man fortfarande har en liten förhoppning om att själv få uppleva (graviditet, adoption). Annars får man liksom skifta fokus till något annat.

Tack!
Kram

 
Line

Line

19 juli 2013 17:59

Hej! Jag kan inte heller låta bli att läsa om andras bebislycka, magar som växer osv...men dock så mår jag nog inte så bra av det egentligen, ha en bra helg! Många kramar!

http://waitingforababy.blogg.se

Karin

20 juli 2013 17:25

Hej,
Nej det låter kanske lite väl hurtigt att säga att det går helt smärtfritt men när jag läser om andra som kämpat länge då funkar det bra men däremot andras gravidlycka har jag svårt för. De man inte vet något om som bara står och strålar med en gravidmage i vädret, dem gillar jag inte ;) Sen har det gått i perioder för mig också, när jag trodde att något var fel på oss var det tuffare. Nu tänker jag (och hoppas) att det är pga min uttröttade kropp och att vår tid kommer. Hoppas din helg varit bra! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29 30 31
<<< Juli 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards