Direktlänk till inlägg 16 juli 2013
På vägen hit, då när vi passerade de skånska slätterna och jag slogs av det vackra i all sin enkelhet. Öppna vidder. Färger. Då när stora hagar med kossor fick mig att för första gången se hur stora och majestätiska djur kossor faktiskt är. Lugna och harmoniska trots sin storlek, eller kanske självsäkra just tack vare sin storlek. Jag tog in åsynen av de ensligt belägna stora husen, på öppna vidder i vackra landskap. En bondgård. Jag fann mig själv drömmande om livet på en gård. Jag undrade om jag skulle finna den inre ro som man hör folk prata om? Eller om jag skulle explodera av hämmat behov av fart och flexibilitet? I mina drömmas värld där och då, med allt det vackra och fridfulla utanför kunde jag såklart bara tro gott. Som om det liv längst bort från dagens leverne vore lösningen på allt som gör ont.
Förväntningarna pirrade sådär skönt i kroppen och våra ögon sökte efter den stuga som skulle komma att bli vårt semesterhem. Vi stannade och utan att börja packa in gick vi fnittrande runt och synade allt. Perfekt. Helt perfekt. Litet, tyst, rofyllt och mysigt.
Nyss vaknade jag efter att ha sovit den skönaste eftermiddagssömn någonsin. På dynor utlagda på träveranden, tittade jag på hastigt passerande moln och träd som dansade i vinden. Bara vinden hördes, då och då en fågel. Det knakade i skogen bredvid. Luften så ren och stärkande, som om styrkan från havet några hundra meter bort färdats till just mina lungor. Fylld av kärlek, den nästan nya kittlande sorten somnade jag med en enda tanke. Inre ro. Det är såhär det känns.
Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...
Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...
Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 | 6 | 7 |
|||
8 |
9 |
10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
|||
15 |
16 | 17 |
18 |
19 | 20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|