Det susar i öronen, inte en tyst stund. Som att bruset i öronen gör uppror mot allt som pågår i huvudet. En spegling av det kaos som råder i hjärnan. Hjärnan känner jag, på ett sätt som inte är normalt. Vänder jag blicken så hinner hjärnan inte med och liksom snurrar ikapp i efterhand. Den äckligaste känslan. En snurrande hjärna. Yrseln gör mig illamående. Jag vill inte röra mig. Ligger stilla. Tittar på en punkt för att inte snurra till hjärnan i onödan. Nu är de här. Uttrappningsbiverkningarna. Jag tog min sista tablett i förrgår. Kroppstemperaturen ökar, feber igen. Säkert 7e veckan med feber den här sommaren. Kroppen känns olustig, stum och tung, stegen likaså. Långsamma och motvilliga trotsar stegen yrseln. Tårar letar sig fram, rullar sakta och blöter mina kinder. Detta är 5e gången. Detta är vecka 14 av obehag och biverkningar. Det är sista gången nu försöker jag trösta mig med men det hjälper föga när många dagar kvarstår, antagligen 10. Inget kan göras förutom att vänta ut plågan. Jag hatar det. Hatar hatar hatar. Bort bort BORT och ut satans kemiska konstiga helvete. Bara bort. Jag vill aldrig känna dig igen. Ta mina tårar, snurra min hjärna och gör mig spyfärdig men kom aldrig nära mig igen.

 

Storken har flugit vilse

15 augusti 2013 10:54

Jag hittade till din blogg idag. Jag och min man är också ofrivilligt barnlösa och jag har för inte så längesedan kommit upp "till ytan" efter en depression. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver! Heja dig!

http://komhitstorken.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...