Direktlänk till inlägg 16 augusti 2013

Du kom tillbaka, din jävel

Av Karin - 16 augusti 2013 10:48

Efter mitt inlägg igår fortsatte jag att försämras. Min hjärna tycktes svälla innanför skallen och vid minsta rörelse eller förflyttning av blicken brände elektriska stötar till i huvudet. Tårarna rullade hela dagen, slutade inte. Den lulliga avdomnade känslan i kroppen, tvingades ta stöd mot väggar och blunda för att nå badrummet. Kunde inte fixa något ätbart. Det gick inte. Jag hämtade ett glas vatten och grät i flera minuter efteråt. Grät och skakade. Mot kvällningen samlade jag mod till mig och med ynklig röst ringde jag sjukvårdsupplysningen. Ska det verkligen vara såhär?, undrade jag. I samma veva kom vår nyopererade katt hem, våra blickar lika stirrande och frånvarande. Sjuksköterskan på andra sidan linjen sa åt mig att åka in akut. En sjukvårdstransport hämtade upp mig. Jag skakade som ett asplöv, blundade för ljuset som sprängde mitt huvud och yrseln så kraftig att stängda ögon krävdes. "Nu får grannarna något att titta på", hörde jag han säga. Han som körde britsen som jag skakande låg på. Min sambo gick bredvid, la sin hand på min axel. Grannen var inringd akut kattvakt. Allt svischade förbi mina ögon under färden, gick som stötar genom hjärnan och nya tårar rullade. Direkt in i akutintaget och till en ny säng. Vidare direkt in i ett rum. Skakade. Fick frågan om jag frös, minns inte vad jag svarade. När det grundläggande var gjort rullades jag ut i "sänghallen". Där bara skynken skiljer andra sängliggandes från varandra. Mycket ljud, starka vita ljus. Huvudvärk. Min hand i sambons. Hans fingrar som strök betryggande. Min blick fixerad på något. Andas lugnt. Det är under kontroll nu. Efter bara drygt en timme rullades jag återigen iväg. Lamporna bländade mig, gjorde mig mer illamående, svängningarna med sängen som jag låg på. Hjärnan sprängs snart. Läkaren gjorde en rad tester, varav flera var riktigt jobba. Ficklampsljuset rakt i ögonen sprängde mig itu. Jag fick följa ficklampan med blicken, tårar trillade när elstötar brändes av i hjärnan. "Du måste försöka lite till, jag måste se att dina ögon rör sig ordentligt", sa läkaren när jag återigen blundade istället för att följa lampan. Flera tester och frågor. Efter en stund frågade den långa, smala och unga kvinnliga läkaren om hon fick ställa frågor till min sambo. Det fick hon. Hon sa att jag såg blek och svårt medtagen ut och frågade min sambo om min depression, om jag brukar se ut så. Det brukar jag inte. Detta är värre än vid medicinstarten, svarade han. Läkaren sammanfattade, hon hade nu uteslutit hjärnblödning och istället kommit fram till att detta var allvarliga uttrappningsbiverkningar. Ett piller slank ner efter taxiresan hem, på några timmar klarnade hjärnan men lämnade mig sömnlös i natten. Sömnlös med oro och krypningar i benen, trots allt mycket bättre än sprängande hjärna. Du kom nära mig igen, din jävel. En dag vinner jag. Ut ska du nämligen, vi måste bara hitta ett sätt att överlista dina fruktansvärda protester. Din jävel, du tvingade mig att svälja ner dig igen. Jag hatar dig. Jag vinner till slut.



Bild från google.

 
ANNONS
 
A

A

16 augusti 2013 12:10

Men usch så läskigt och hemskt! Önskar att jag kunde skriva något som gör det bättre. Tänker på dig och hoppas att det här hemska tiden snart är förbi. Kram!

http://ilngtansvrld.blogg.se

Karin

16 augusti 2013 19:46

Usch ja...:( Jag vet inte hur jag ska kunna trappa ut medicinen skonsammare än såhär, jag har ju redan lägsta dosen...
Tack för omtanke!
Kram

 
Ingen bild

Maria

16 augusti 2013 17:52

Måtte det vara över snart! Ont i hjärtat av att läsa hur det är. Vill så gärna ge dig en hjälpande hand. Vad som helst! Finns här!! Kram

Karin

16 augusti 2013 19:51

Igår var det faktiskt riktigt "ont-i-hjärtat-fruktansvärt" :( Hoppas de finns någon lösning på långsammare uttrappning trots att jag redan har lägsta dosen..
Kram

 
Ingen bild

JZ79

16 augusti 2013 20:55

Stor kram till dig!
Har själv precis bytt ångestmedicin och utsättning av medicinen va inget vidare, trodde jag skulle klara mig utan men så fort jag minskade medicinen märkte jag att jag inte stod ut utan min medicin. Har nu fått en annan sort som är mer "bebisvänlig" och när jag nu kommit upp till ytan igen känner jag mig som vanligt.

Karin

17 augusti 2013 15:40

Tack!
Vad skönt att du har hittat en medicin som fungerar för dig och som är bebisvänlig, skönt att höra att det ens finns! Tanken med medicin är ju att bli hjälpt snarare än stjälpt.... Kram

 
Ingen bild

Emilia

16 augusti 2013 23:59

Hoppas så innerligt att du snart mår bättre. Har läst om din/er resa, du berör verkligen med dina ord. Livet är så orättvist ibland. Kramar <3

Karin

17 augusti 2013 15:42

Tack Emilia, kul att du hat läst bloggen. Det finns ett antal inlägg numera.. ;) Av blandad kompott!
Kramar

 
C

C

19 augusti 2013 15:51

Förstår vilket helvete du går igenom just nu, önskar jag kunde göra så du blev frisk på en gång men det enda jag kan lova dig är att du kommer bli det, tillslut, men det tar tid. Det vet jag. Tänker på dig<3

http://vagentilldig.blogg.se

Karin

20 augusti 2013 14:01

Tack snälla

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12 13 14 15 16
17
18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Augusti 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se