1 september. Det var en evighet fram i tiden och min största oro var om jag skulle bli frisk innan dess. Vad skulle jag säga då? Skulle de tro att jag försökt lura dem? Sedan kom giftet (s.k. medicin) in i bilden och livet stannade helt. Upplevelser jag aldrig trodde att jag skulle vara tvungen att hantera blev min vardag. Här sitter jag nu, tvungen att fortsätta att ta giftet för att kroppen annars ger upp av abstinens. Och de säger att man inte blir beroende! Jag ska ta hjälp av min husläkare säger dem, han har semester. Fler tabletter. Onödigt lidande. Väntan. Mitt liv väntar för att någon annan har semester.
En intressant iakttagelse är att friska personer mäter sin frustration över situationen i tid. "Att det ska ta så lång tid", "kan man inte göra något annat, tiden rinner iväg", "oj vad frusterande när veckorna går".
Jag mäter i lidande. Det får ta veckovis att sätta ut medicinen för min del, bara jag inte hamnar med en misstänkt hjärnblödning på akuten igen. Det får hellre ta lite längre TID.

Jag hade gjort likadant. Mätt i tid alltså. För gör vi inte alltid det? Det är en måttstock som alla kan relatera till. "Jag var så jäkla trött igår", ger inte samma förståelse som "jag somnade vid 18 och vaknade 07 imorse, jag sov 13 timmar". Oj vad länge, då måste du ha varit trött.

Undrar om klockans intågande gjorde att människor slutade att lyssna på personens upplevelse lika mycket som tidigare?

Störts av allt är ändå kärleken, den är tidlös. Oändlig. Och omätbar. En upplevelse mellan två personer kan aldrig förklaras genom teknik eller nya påfund. Där får känslorna tala!

 

C

19 augusti 2013 16:28

Otroligt bra skrivet! Och sista meningen är så himla sann. Jag har verkligen börjat tröttna på teknik. Försöker skapa ett liv med mindre teknik runt mig. Helt klart!
Kram

http://iamcharlotte.blogg.se

Karin

20 augusti 2013 14:03

Tack för uppskattningen!! Jag är så jäkla beroende av min mobil, funderar ibland på att försöka vänja mig av med den lite men jag vet knappt vad jag skulle göra.. Sedan jag blev sjukskriven har inte alternativen varit så jäkla många heller. Men en dag :) Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...