Direktlänk till inlägg 19 augusti 2013
Feber. Igen. Och igen. Egentligen har den inte slutat sedan medicinen sattes in i maj men vid varje justering kommer topparna. 6 justeringar sedan maj. Den graden över min normala temp knycker den lilla gnutta energi som jag fått glädjas åt på dagarna den senaste tiden. Den som främst givits åt målandet, den som betytt så mycket. Nu finns inte orken till det. Frossar. Svettas. Sover. Min läkare kommer tillbaka först nästa vecka. Tills dess är pillrena och jag ihop. Tvångsihop.
Ibland kommer en såndär akutlängtan efter ett friskt liv över mig. Oftast håller jag sådana känslor på avstånd. Nu släpptes just precis en sådan längtan igenom den skyddande barriären och högg rakt i hjärtat av längtan. Olika saker kan trigga de där känslorna, ibland väldigt långsökta.
Idag en klänning på REA. Jag funderade på om jag kunde "behöva just en sådan klänning" någon gång och tänkte att den vore så fin att packa ner i en semesterväska till värmen i höst. Jag skenade vidare och tänkte på vår underbara vecka i Egypten i höstas. Det var perfekt väder dygnet runt, inte för varmt eller för svalt (hur ofta är det egentligen så?). Jag hann att tänka på att strosa runt, att inte ljud eller mycket folk skulle bekomma mig, att vi fritt kunde strosa, välja och vraka matställe, hålla händer och fnissa i sommarnatten, leta upp ett ställe att ta ett glas vin efter maten, titta på solnedgången och folkmyllret på torget. Prata om folk som vi såg. Konstatera att vi inte fryser i linne och shorts trots den sena natten. Säga hur mycket vi behövde den här resan. Vara glada. Det högg. Rakt i hjärtat. Jag kan inte ens göra en sån fantastisk sak. När kan jag det?
Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...
Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...
Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | ||||||
5 |
6 | 7 |
8 | 9 | 10 |
11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|