Jag dör vad orolig jag är nu. Dels är katten hos veterinären. Jag tror att vi är fler ofrivilligt barnlösa som har utvecklat en nästintill galen relation till ett djur. Daltat med, pyst ut moderskänslor över och tagit det okomplicerade djuret intill oss. Som skydd mot allt som är ont. Vår äldsta katt, en 6-årig norsk skogskatt har alltid varit en känslig krabat och sjukdomarna avlöser varandra. Ibland med lite längre intervall, ibland alldeles för kort. Om inte den behandling vi nu gett honom har fungerat vet veterinären inte vad som kan göras härnäst. Han är min pärla. Den finaste av pärlor. Stanna hos mig.

För det andra är jag nervös inför fredagens ultraljud. Jag har känt mig väldigt trygg och säker hittills men det känns så himla obehagligt att få det "svart på vitt". Jag trivs med att lulla runt i tron på att jag är gravid och att allt är bra. Krossa inte det.

För det tredje är jag galet trött på min uttrappning av medicin. Snart har det gått en vecka och ännu kan jag inte sluta ta den där fjantiga fjärdedelen av 75mg som min kropp skriker efter. Detta är 6e gången, eller 7e? GE DIG, LÅT MIG VARA! Jag bara orkar inte med dig mer, du gör inget gott. Du gör mig bara ont. Jag hatar dig och att du har gjort dig behövd i min kropp. Jag ska krossa dig.

//trött, huvudvärk, illamående, orolig, rädd, medicinhatande tjej

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...