Den där tröttheten är enorm. Jag förstår att det är så när jag ser till antalet sovande timmar. För mig är nämligen inte skillnaden så stor. Jag har varit extremt trött i ett år, mått illa och varit yr sedan medicinstart i maj. På sätt och vis är det ganska bekvämt. Jag slås inte av gravidsymptomen på samma sätt som om jag hade varit frisk. Jag ser med spänning fram emot hur det blir efter v 12 dock, när symptom som dessa vanligtvis avtar. Kanske studsar jag av pigghet?

Idag var vi på information om kub-testet. Vi kommer att göra testet. Jag vill gärna ha kontroll och jag vill inte ha ett chockbesked om att något är allvarligt fel längre fram. Jag tänker inte främst på Downs syndrom utan på allvarligare fel. Jag vill ha bilder också. Jag vill se vårt pyre. Jag vill känna att vi har nått ett delmål. Jag förstorar inte det testet, såsom vissa gör. Jag vill bara veta. Jag vill se pyret och jag vill veta. Om någon är allvarligt fel vill jag veta och om risken finns att något bara är lite knasigt så vill jag ha tid att förbereda mig. Jag skriver i mig-form, min sambo känner lika efter att ha pratat om för-nackdelar.

Idag börjar den skrivkurs som jag anmälde mig till för flera månader sedan. Då när sommarnatten fortfarande var ljus, när doften av gräs låg tung och när jag famlade efter framtidstro. Nu är dagen här. Skräckblandad förtjusning. Alla har en historia att berätta, det tror jag i alla fall.

Imorgon är det äntligen v 8 (7+0). Trots att jag med iver längtar efter veckobyten och efter att passera den magiska "tolfte veckan" försöker jag att stanna upp. Jag är gravid. Nu. Detta är en del av resan. Det är såhär det börjar. Minns detta också. Längta inte efter "sen". Sen kommer. Var här och nu. Jag är gravid nu!

Nu har jag hållit på med uttrappningen i 11 dagar. Jag har bestämt mig för att fortsätta till fredag och jag hoppas på att få en tid för akupunktur i samband med det. Kanske kan han stärka upp kroppen inför sista tablettavslutet? Jag är fascinerande av akupunktur! Han som jag går till har hjälpt barnlösa par att få sina efterlängtade barn. 15 stycken barn har kommit till med hjälp av akupunktur hos honom, närmare bestämt. Nu när vi är gravida så ska jag våga fråga honom lite mer om det. Innan tänkte jag att vi skulle bli ett av de paren som sökte hjälp hos honom och då ville jag inte veta.

Jag tänker mycket på när vi ska berätta nyheten för våra föräldrar. De kommer att svimma av tror jag. De vet om att vi har haft problem och att vi väntar på ivf i höst men att jag kanske är för sjuk. Vilken chock för dem när vi berättar att vi är i vecka 12! Jag längtar...

men först, här och nu. Idag 6+6.

 

K

9 september 2013 20:39

Vi gjorde också KUB för att få en hint om vad vi väntar så att vi i så fall kunde förbereda oss.
Tröttheten ger med sig om hb håller sig i chack, det är först för någon månad sen jag blivit riktigt pigg igen då jag har legat lite lågt i järnvärdet.

Snart är ni förbi den magiska gränsen :-)
Kram

http://motettliv.blogg.se

Karin

14 september 2013 18:21

Hade ni förberett er på kub:en på nåt sätt? "Typ vad gör vi om..."?

Jag är ju trött av min utmattning men det ska bli spännande att se hur mycket som försvinner lite längre in i graviditeten :)

Vecka 12 känns låååångt.
Kram

 

Anne

9 september 2013 22:24

Här och nu låter bra och skönt att trappa ut medicinen men jobbigt med. Allt finns med på en gång i livet.

Spännande med skrivkurs!! Vad härligt att du bejakar din kreativitet.

Jag mår bra. Jobbar ju på dagarna så jag har inte skrivit någon blogg idag.

Kram

http://www.anneutane.blogspot.com

Karin

14 september 2013 18:19

Jävla medicin alltså.. Tänker tillbaka på medicintiden och ser bara ett ludd och en främmande gestalt. Otäckt. Imorgon börjar helvetet igen och jag är inte redo.. Jag orkar inte igen, 8e gången.

Ska försöka samla kraft genom att tänka att det är för Pyrets skull.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...