v 8 (7+2)

Inatt var det kisspaus 2 gånger på några få timmar. Varje gång kände jag hur det molnade i magen. Det gjorde mig lycklig. Jag tänkte att Du nog växte i min mage. Jag är alltid grymt hungrig när jag vaknar på morgonen och till min stora lycka kan jag också äta. Jag älskar frukost och jag tror aldrig att det har smakat så gott som nu, inte heller har jag kunnat äta så mycket. Värre är det med lunch och middag men jag misstänker att det kan vara påverkat av medicinen som intas vid den tiden. Den har gjort mig illamående sedan start. Jag är känslig för lukter. De första veckorna av graviditeten älskade jag fisk och kände mig glad över det. Jag är semi-vegetarian och vill helst inte att möjliga maträtter ska strykas från min lista. Men nu äcklas jag av fisk. Det går inte. Det luktar äckel och jag mår illa av blotta åsynen. Jag antar att det är bättre att vänta och hoppas att det går över än att försöka tvinga i sig, eller vad tror ni? Jag har varit oerhört sugen på pizzasallad sedan dagarna innan jag fick reda på graviditeten, salt och surt lockar. Knäckebröd med ost, tomar och gurka likaså. Popcorn och lättsaltade chips med dipp. Mina bröst är väldigt svullna och de ömmar rejält. Vissa nätter har jag svårt att ligga på sidan för att brösten ömmar. Jag flåsar när jag går, får hög puls och jag har fortfarande ont i skinkan/ryggslutet (en nerv som kommit i kläm enligt bm). Jag är extra trött och sover mellan 2-3 timmar varje eftermiddag och har huvudvärk rätt ofta. En del snabba humörssvängningar har dykt upp och en del fruktansvärt fåniga sådana. Jag blev så vansinnigt irriterad på en person som jag inte ens känner via hennes blogg (inte någon av er som följer mig). Hon skrev så handfallet om hennes relation med sin kille att jag såg helt rött och blev riktigt arg. Mamma fick sig också plötsligt en avhyvling i telefonen - det var hon nog inte beredd på (och inte jag heller)! Jag har ganska många symptom men inget som är särskilt jobbigt. Min kurator sa igår att vi som varit ofrivilligt barnlösa oftare har en högre toleransnivå för gravidsymptom eftersom att vi så länge längtat efter dem. Det ligger säkert något i det. För min del så tror jag också att tiden sedan min krasch i januari underlättar och främst medicintiden sedan maj. Jag har mått så överjäkligt dåligt, sämre än jag ens trodde var möjligt och mina perspektiv har förändrats radikalt av min upplevelse. Sedan är det såklart ännu en viktig skillnad - jag mår visset för att vi väntar en bebis.

Vi har kub inbokat 18 oktober (1 månad och 5 dagar - inte för att jag räknar). Jag förstår inte hur vi ska kunna hålla oss tills dess. Försvinner mina symptom då kommer det bli ännu tuffare. Möjligheten att göra privat ultraljud finns ju om det krisar ihop sig!

Det som gör allt mest verkligt är frågan "när är du beräknad?". Jag dör lite varje gång. Beräknad? Det betyder ju att det är på riktigt!

 

natalia

14 september 2013 10:27

Hej! Du har en jättefin blogg och jag undrar om du vill kommentera i min med så kan vi kommentera varandras och på så sätt kommer både din och min blogg växa! :)
Vi kan även följa varandra på bloglovin? (appen)
För att följa mig där sök på nattis98!
Kommentera om du vill att jag också ska följa dig!
Massa kramar till dig och ha en super trevlig helg!! :)

http://nattis98.bloggplatsen.se

 

Langtarefterbarn

14 september 2013 16:38

Ja men du, det ÄR ju på riktigt! Fantastiskt va?! Kraam

http://langtarefterbarn.wordpress.com

Karin

14 september 2013 18:16

Ja verkligen fantastiskt!! Tur att jag har en del symptom inkl en ballongmage, annars hade jag inte trott på det alls ;)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...