Times 2 idag! Jag har fått flera köpförfrågningar på olika målningar. Det gör mig så glad och stolt. Men också något annat. Skiträdd. Vi pratade om detta på KBTn idag. Jag vill göra om alla de målningar som folk visat intresse för. För att försöka göra de bättre. Perfektare. Använda finare papper. Bättre kontraster. Färger. Skuggor. Större. Jag vill försöka undvika att skämmas om köparen inte blir nöjd genom att göra om redan innan. Såklart inte särskilt skonsamt att leva livet så.

Hur som helst. Här är dagens 2 målningar. Den första gör sig inte rättvisa på fotot faktiskt. Den andra är kanske inte helt klar, vet inte än.

Ser att klockan slår 9.15 Imorgon vid samma tid ligger jag i en gynstol på fertilitetsenheten. Jag hoppas att läkaren snart säger "grattis", till det hjärta som slår.

Jag dör vad orolig jag är nu. Dels är katten hos veterinären. Jag tror att vi är fler ofrivilligt barnlösa som har utvecklat en nästintill galen relation till ett djur. Daltat med, pyst ut moderskänslor över och tagit det okomplicerade djuret intill oss. Som skydd mot allt som är ont. Vår äldsta katt, en 6-årig norsk skogskatt har alltid varit en känslig krabat och sjukdomarna avlöser varandra. Ibland med lite längre intervall, ibland alldeles för kort. Om inte den behandling vi nu gett honom har fungerat vet veterinären inte vad som kan göras härnäst. Han är min pärla. Den finaste av pärlor. Stanna hos mig.

För det andra är jag nervös inför fredagens ultraljud. Jag har känt mig väldigt trygg och säker hittills men det känns så himla obehagligt att få det "svart på vitt". Jag trivs med att lulla runt i tron på att jag är gravid och att allt är bra. Krossa inte det.

För det tredje är jag galet trött på min uttrappning av medicin. Snart har det gått en vecka och ännu kan jag inte sluta ta den där fjantiga fjärdedelen av 75mg som min kropp skriker efter. Detta är 6e gången, eller 7e? GE DIG, LÅT MIG VARA! Jag bara orkar inte med dig mer, du gör inget gott. Du gör mig bara ont. Jag hatar dig och att du har gjort dig behövd i min kropp. Jag ska krossa dig.

//trött, huvudvärk, illamående, orolig, rädd, medicinhatande tjej

Ja.. Vad ska jag säga. Crazy lady!

Detta är inget jag tidigare hade problem med. Jag har aldrig haft ens en liten släng av social fobi. Tvärtom. Men sedan jag blev sjuk är det mycket med "stan" som är jobbigt. Ljud. Intryck. Människor. Att riskera att möta någon. Att gripas av panik. En suddig känsla. Har jag blåbär runt munnen och fågelbajs i håret? Att jag behöver passera "breddgradden" för mitt jobb för att ta mig till stan. Det hatar jag. Ångest. Hela den sidan av stan är förpestad. Hur som helst, idag när jag vaknade och när min värld ännu inte börjat gunga av uttrappningen så bestämde jag mig för att försöka. Och det gick bra! Jag var inne i 2 affärer och det kändes så otroligt mycket bättre än med massa medicin i kroppen. Heja mig! 4 tröjor med plats för magen fick åka med hem. Ja det låter ju inte riktigt klokt såhär i vecka 6 (?) men magen svullnar som en ballong efter måltid och till kvälls. Det är inga mammatröjor utan tröjor med lösare passform. Sedan köpte jag färg på panduro. Fina färger. Roliga färger. Guld. Silver. Lila och mintgrön.

Annars så är det mest nedräkning till fredag som existerar. Nu tänker jag att det bara är onsdag kvar, för på torsdag ska jag på KBT och då försvinner dagen. Sedan är det fredag. Fredag kl. 9.15

"Snälla pyret, vi vill se ditt hjärta ticka", det är allt jag kan tänka på.


(Bild från google)

Födelsetavla med uppgifter om födelsedatum, namn, klockslag för födelse, längd och vikt.

Vecka 6 (5+2)

Spänd av nyfikenhet inför fredagens ultraljud. Kommer det vara för tidigt? Får vi se- eller höra ett litet hjärta? Kommer vi få veta att vi blev gravida en månad tidigare? Kommer allt se bra ut såhär långt?

Inatt drömde jag att man på ultraljudet sa att jag aldrig ens varit gravid. Att min medicin ökat halterna av hcg i urinet och att allt var på låtsas. Jag tänkte på alla mina symptom och skämdes. Kände mig lurad. Och dum. Det var omtumlande att vakna. Otäcka dröm!

Min fästman tror på tvillingar. Det har han gjort sedan vi träffades och ännu mer nu när vi läste att hcg ökar snabbare vid tvillinggraviditet. Det vore komiskt på flera sätt. Dels för att sambon envisats med att tro att vi en dag kommer få tvillingar och även såklart utifrån vår tid som ofrivilligt barnlösa.. I hemlighet tänker jag en logisk och högst platonisk tyst tanke om att det är bättre att sprida ut efterlängtade barn till fler par, än att ge oss två samtidigt. Men så funkar det förstås inte. Är ni två så älskar jag er till månen och tillbaka!

Idag har jag gjort en sökning på kön och graviditet. På högst ovetenskapliga grunder tydde det på att vi väntar en pojke. Men det är jag inte så säker på.

Apropå bebisens kön noterade vi en intressant skillnad väl värd att berätta för er. När vi påbörjade vår barnresa ville vi absolut inte ta reda på bebisens kön. Det skulle bli en överraskning på förlossningen, så tänkte vi. Nu vill vi veta och vi båda blev väldigt förvånade när vi insåg det. Vi tror att det beror på att vi helt enkelt har undrat i 2 år redan. Nu kan vi inte hålla oss längre. Ska vi få en flicka eller en pojke? Spelar roll gör det inte men nyfiken är jag! Vem är du? Såklart undrar jag inte bara vilken könstillhörighet du har, utan vem du är lik? Får du pappas mun eller min? Kommer du ha vitt fjun på huvudet? Stor eller liten? Glad eller ledsen?

Och ångestrummet.. Det där rummet som var tänkt att vara barnrum redan förra sommaren har nu fått nytt skimmer! Idag satte jag mig där inne och föreställde mig ?mening? med det rummet. Fina tapeter, mina målningar på väggen, spjälsäng, barnböcker och byrå med små söta bodys i. Mitt hjärta exploderade. Äntligen Pyret!

Skit på dig jävla ångestrum - nu blir du vårt kärleksrum!