Inskrivningssamtalet gick bra. Det gjorde att det kändes lite mer verkligt. Konstigt att hjärnan är så svårövertygad trots att jag känner väldigt mycket av graviditeten och dessutom ser en rejält svälld mage (som passar bra i mammabyxor). Det är väl så ofattbart fantastiskt antar jag. Att en människa formas inuti mig utan att jag kan se den. Abstrakt liksom.

Hur som helst. Inskrivningen innehöll blodprover (även inför KUB), blodtrycket togs och var bra och sedan en massa historik om sjukdomar både för mig och min släkt. Även vägning. Jag brukar väga 61kg och vägde nu 64kg till mina 173cm. 3 kg upp alltså, det känns bra!

Det som slår mig på dessa möten är att de bara handlar om mig och inte om min sambo. Inte ens sjukdomarna får han vara med och prata om, han behöver inte anmäla sig utan "går in med mig". Jag tycker att man kan göra små enkla saker för att få mannen/partnern att känna sig mer delaktig, som t.ex få anmäla sig i kassan. Det är förstås lätt att partnern känner sig utanför den första tiden ändå, allt handlar ju om mig. Han är högst delaktig i skapandet av denna varelse och framförallt i nuet och framtiden. Kanske är jag överanalytisk?

Vi pratade också om KUB och om oro. Jag berättade att en oro har börjat krypa fram nu. Jag berättade också om att jag vet så mycket mer eftersom att vi har varit ofrivilligt barnlösa och jag därmed har följt andra kvinnor i liknande situationer. Om jag inte hade gjort det så hade jag nog bara tänkt att "allt kommer se bra ut" men nu vet jag att det inte alls finns någon garanti. För de allra flesta ser det förstås bra ut. För de allra flesta är "de där låga siffrorna i statistiken inte människor utan just siffror" men för mig är det kvinnor som jag "lärt känna" via deras bloggar. De är ju kvinnor precis som jag. Det kan lika ogärna vara jag. Jag tror att det är en medvetenhet om skörheten som man får genom att ha varit en del av denna världen, den barnlösa och orättvisa världen. Det var inte bara att "skaffa" ett barn, det tog 2 år för oss, det ger också en rädsla inför att bli frånryckt det som tog sådan tid. Det som man inte (längre) tar för givet. Barnmorskan tyckte att det lät klokt och att en viss oro kan vara bra. Det är ett mirakel att det blir ett barn av en liten sketen cell, det finns anledning att ha respekt inför det stora i det hela. Från en cellklump blir det 10 fingrar med naglar, det blir ett hjärta med olika delar, en urinblåsa, öron, näsa mun och en komplex hjärna. Det är ett under varje gång allt hamnar på rätt ställe, så tänker jag.

 

K

9 oktober 2013 16:41

Vi har en väldigt bra BM som betonat tidigt att nu kommer det mesta fokus att ligga på kvinnan (mig) eftersom att det är jag som bär barnet och det är ju barnet som man är där för. Samtidigt betonar hon att det är viktigt att han kan vara med vid besöken och frågar alltid honom när vi ska boka ny tid (han jobbar oregelbundet).

Däremot så var deras föräldrautbildning väldigt riktad till man/partnern vilket vi uppskattade mycket. Där la hon stor vikt vid hur viktiga de är under graviditeten, förlossningen och efter. De fick lära sig bland annat hur de kan massera och vara stöd under förlossningen.

Kram

http://motettliv.blogg.se

Karin

10 oktober 2013 19:34

Det var ju bra av bm att betona det. Det är kanske underförstått men jag tycker ändå att det går att understryka det.

Vad bra föräldrarutbildningen låter. Hoppas vår blir bra också.

Kram

 

Maria

9 oktober 2013 17:01

Skönt med inskrivning! Snart kub fina du!

Våra bm har varit intresserade av sjukdomar även hos Andreas släkt. Men det är säkert olika hur de förhåller sig och tar in mannen. Det är rätt skumt med bm med allt fokus på mammans värden och blodtryck. Sedan när bebis är ute så pang flyttas allt fokus från en och till barnet på BVC . Minns att jag tänkte " men jag också hallå " hi hi

Kram!!!

Karin

10 oktober 2013 19:36

Ja snart KUB... Hjälp! Börjar bli rätt nervöst. Måtte Pyret ha alla kroppsdelar på rätt plats.

J frågade t.om "spelar det någon roll att jag har haft en njursjukdom" men det gjorde det inte. Stackarn!

 

Anne

9 oktober 2013 19:57

Vad bra att det blev ett lyckat inskrivningssamtal! Nu är det bara att gå framåt!! :-)

http://www.anneutane.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...