Alla inlägg den 24 oktober 2013

Av Karin - 24 oktober 2013 19:54

Tårarna fortsätter att rinna ikväll. Jag har inte haft någon dålig dag på länge, varit glad och positiv men idag tvärvände humöret i och med samtalet med min kompis (förra inlägget).

Det får mig att fundera; 1). är jag överandträngd och trött? 2). Är jag hormonell? 3). Börjar jag bearbeta de 2 åren av ofrivilligt barnlöshet nu? 4). Blev jag berusad lycklig av graviditetens första hormoner? 5). Är det bara en tillfälligt dålig dag? 6). Håller jag på att bli sjuk (då blkr jag ofta ynklig och får tunga tankar)?

Alla alternativen är möjliga förklaringar. Men när jag tänker på det låter alternativ 3 logisk. När skulle jag annars ha bearbetat det? Såklart inte under tiden vi var barnlösa. Ännu är vi inte över bäcken men jag vet nu att VI KAN och det visste jag inte tidigare. Där låg min rädsla innan, att vi inte kunde, att det aldrig skulle kunna bli vår tur.

Nu blandas glädje med oro över att inte längre känna mig gravid. Nu blandas lyckan för att jag är friskare och vill framåt med dagar av att trilla tillbaka i överansträngdhetens trötta dvala. Nu blandas längtan med hat för den här staden. Med tankar om att jag vill börja om på nytt någon annanstans och rikta mitt hat för allt vad det här året har inneburit mot staden och dess invånnare. För att kunna skylla på något, vara arg på något. Lindra min egen skuld i vägen mot utmattningen.


(Bild google)

ANNONS
Av Karin - 24 oktober 2013 09:32

Året som har passerat har varit bortom helvetet men med ljusglimtar som kärlek och styrka. Utan detta år skulle vi veta mycket mindre om varandra, utan detta år skulle vi inte ha samma grund att tillsammans vandra vidare utifrån. Vi har varit i det värsta och vi har klarat det, på något sätt skulle jag inte vilja byta ut det. Men samtidigt, jag har aldrig upplevt något värre. Trots att det är osannolikt att dö av inre smärta kändes det just så och att jag idag sitter här i ett stycke känns överväldigande. Sagan som jag just fick höra la ett mörkt skimmer av bitterhet och ilska över mig idag. Flickan i sagan berättade att dem hade bestämt sig för att börja försöka bli gravida på sin bröllopsnatt och lyckats (!) och det absolut första graviditetstestet de tog visade ett plus på deras bröllopsresa. De har också köpt hus. Deras år har alltså innehållit allt det där, gravida på första försöker (på bröllopsnatten) och ett enda (ångest)-test visade plus på bröllopsresan och tillsammans ska dem nu bo i ett fint hus. Jag kan inte hantera det. Så mycket smärta mitt år har innehållit, så långt från deras saga att jag lite i smyg och absolut inte utskrivet såhär på nätet önskar att dem också kunde få känna på hur det kan vara att leva (eller typ inte leva). Och så skäms jag. Vilken ful ful ful tanke, att önska någon olycka. Tårarna strömmar ner för mina kinder och blandas med hulkningar. Jag tänker på all oro, på ångest och rädsla över att aldrig kunna få ett barn, jag tänker på vårt inställda bröllop - det som skulle ha blivit finast i världen, jag tänker på mitt 5 månader långa drogrus av den så kallade medicinen, jag tänker på avstängda känslor och tomt ansiktsuttryck och jag bara gråter över orättvisan som jag känner. Jag vill bara bort. Bort från den här äckligt fula staden och börja om någon annanstans.

ANNONS

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12
13
14 15 16 17 18
19
20
21 22 23 24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se