Tårarna fortsätter att rinna ikväll. Jag har inte haft någon dålig dag på länge, varit glad och positiv men idag tvärvände humöret i och med samtalet med min kompis (förra inlägget).

Det får mig att fundera; 1). är jag överandträngd och trött? 2). Är jag hormonell? 3). Börjar jag bearbeta de 2 åren av ofrivilligt barnlöshet nu? 4). Blev jag berusad lycklig av graviditetens första hormoner? 5). Är det bara en tillfälligt dålig dag? 6). Håller jag på att bli sjuk (då blkr jag ofta ynklig och får tunga tankar)?

Alla alternativen är möjliga förklaringar. Men när jag tänker på det låter alternativ 3 logisk. När skulle jag annars ha bearbetat det? Såklart inte under tiden vi var barnlösa. Ännu är vi inte över bäcken men jag vet nu att VI KAN och det visste jag inte tidigare. Där låg min rädsla innan, att vi inte kunde, att det aldrig skulle kunna bli vår tur.

Nu blandas glädje med oro över att inte längre känna mig gravid. Nu blandas lyckan för att jag är friskare och vill framåt med dagar av att trilla tillbaka i överansträngdhetens trötta dvala. Nu blandas längtan med hat för den här staden. Med tankar om att jag vill börja om på nytt någon annanstans och rikta mitt hat för allt vad det här året har inneburit mot staden och dess invånnare. För att kunna skylla på något, vara arg på något. Lindra min egen skuld i vägen mot utmattningen.


(Bild google)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...