Jag vet att det aldrig är värt det i efterhand. Sekundernas sötma av det friska, vanliga livet lockar ibland för starkt. Särskilt om den andra inte vet eller förstår, särskilt om den andra är entusiastisk och menar väl med alla samtalsämnen och frågor. Särskilt när jag så gärna vill vara frisk. Men bittert åndrar sig den som sedan ligger utslagen ensam på övervåningen en lördagkväll, till det dåva ljudet av skratt och skoj nedanför. Om jag bara hade brytit i tid, då när jag faktiskt visste att det höll på att bli för mycket, då hade jag sluppit sus i öronen, ljudkänslighet, irritation, kroppsvärk, trötthet och yrsel.

Sekunder av friskhet har blivit minuter och ibland timmar. Efterlängtad friskhet gör mig sjuk och kostar dyrt.

V.14 (13+6)