Jag ligger nerbäddad med snor i hela huvudet och en rivig hals.

Det är mycket som händer nu. Den där ilskan som jag skrev om. Den kommer inte bara från graviditetshormoner, jag är i förändring. Jag har anpassat mig länge nog, inte vågat säga ifrån, alltid varit den som hållt mig lugn och kontrollerad när andra exploderat, tagit mycket skit (på jobbet), fogat mig och försökt vara alla till lags och nu fullkomligt kokar jag. Det är en helt ny upplevelse för mig att bli så arg som jag har blivit den senaste tiden, på förhållandevis små saker. Jag har sällan blivit vare sig arg eller sagt ifrån. Jag har alltid lagt locket på och inte känt så mycket men detta vill jag åt. Jag vill våga säga ifrån när någon behandlar mig fel, jag vill känna att jag har rätt att brusa upp och stå upp för min sak oavsett om jag är ensam om den. Jag vill reagera i nutid och inte fyllas av ilska över tid.

Ännu ett nytt kapitel i boken mot att bli frisk (bildligt talat).

V 15 (14+4)

 

A

31 oktober 2013 16:42

Heja heja! Jag är ju inte direkt i din situation med den typen av sjukskrivning som du har, men jag känner på sätt och vis igen grundproblematiken. Att inte våga säga ifrån när man behandlas fel och hela tiden foga sig. Jag känner att jag också är på krigsstigen nu och har fått nog. För min del är det mest graviditeten som utgär förändringen. Och då inte hormonellt utan att jag känner att jag inte vill att mitt barn ser sin mamma mesa runt och foga sig. Jag vill att mitt barn ser en stark kvinna som kämpar för det hon vill och tror på. Jag har alltid velat säga ifrån, men aldrig vågat. Tanken på vilken typ av förebild jag vill vara ger mig nu styrka att faktiskt ryta ifrån där det behövs. Jag tycker att du gör helt rätt som kämpar för din hälsa på det här sättet. Jag tror att när man varit där du är/varit så är det ännu viktigare. Så jag önskar dig all lycka till och uthållighet på vägen.

Kram!

http://ilngtansvrld.blogg.se

Karin

2 november 2013 23:34

Åh vad fantastiskt glad jag blev av dina fina och personliga ord! Jag håller med dig, visst vill man vara en god förebild för sitt barn. Sanningen är ju den att dem inte gör som man säger... utan som man själv gör ;) Lättare att få barnet att tro på sig själv och stå upp för sin sak om man själv gör det.

Heja oss i vår personliga utveckling

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...