Jag trodde att jag överdrev mitt behov av mammakläder men igår när jag drog på mig mina nybeställda mammatreggings från H&M dog jag klädesdöden. Jävlar vad skönt det var. Sambon kom in i rummet och tittade storögt och sa "jävlar vilken kula du har" och vi kunde konstatera att jag fyllde ut tyget i H&Ms mammabyxor (what?). Jag kan inte förstå hur den kan bara så stor i vecka 12. Den ser ut som bilder på magar i vecka 20. Flera av er har sagt att den går ner i storlek här runt v 12, det ska bli intressant att se - det känns inte så nämligen. Är det verkligen bara ett Pyre som gör magen sådär stor? Kommer jag att bli en flodhäst?

Jag har haft lite mer värk också. Ner mot underlivet. Det hugger, korta snabba hugg med kniv. Mycket olustigt men "heeelt normalt".

Idag ska vi på inskrivningssamtal och även lämna prover inför KUB nästa fredag (!) Jag anar att jag har lågt blodtryck eller dåligt järnvärde. Jag är yr när jag reser mig och får dunkande huvudvärk i tinningarna när jag anstränger mig det minsta. Jag är vegetarian och man brukar inte klara att ge kroppen så pass mycket järn som behövs (är svårt även för köttätare).

De senaste nätterna har jag varit uppe och kissat 5 gånger. Det är verkligen inte roligt. I mina svaga nattliga stunder funderar jag på vuxenblöja... ;) Jag undrar om Pyret trycker på mot blåsan? Bm sa att det är olika beroende på vart ägget fastnat och åt vilket håll fostret sedan ligger, längst med kroppen eller på tvären.

Om jag petar på Pyret (på utsidan av min kropp alltså) så känner hen det och rör sig. Hihi. Jag vågar dock inte peta på min mage alls och inte vet jag vart Pyret ligger heller. Det är en mysig tanke!

V 12 (11+1)

Efter en galet jobbig session KBT idag ligger jag utpumpad i både kropp och själ och kollar på asos.com. De har REA och vilka underbara mammakläder! Jag har 12 plagg i min varukorg men har inte vågat beställa ännu. Jag har alltid varit smal och aldrig haft problem med kläder. Jag är van vid att bära plagg som sitter perfekt. Kanske är det därför som jag blir obekväm och reagerar snabbt nu när kläder börjar strama över mage och rygg. Jag är lite osäker på min storlek men jag måttade byst, midja och höfter enligt deras "gravidmått". Hur som helst, här kommer några godbitar från asos.

Välkommen vecka 12 (11+0)

Det känns overkligt att ha kommit såhär "långt", även om jag, konstigt nog inte har varit speciellt orolig. Det drar, sticker och hugger långt ner i magen och till min lättnad läste jag om detta för just vecka 12.

Som vanligt sammanfattar jag info från olika sidor först. Nu är Pyret ca 6cm lång och väger 10-15g. De flesta organ finns nu på plats och barnet koncentrerar sig på att växa. Naglar började växa förra veckan och fortsätter intensivare under denna. Naglarna kommer att växa fram till förlossningen och det är vanligt att man behöver klippa naglarna kort efter förlossningen. Huden börjar nu täckas av tunt hår, som ett skyddande lager. Pyret kan svälja och suga på tummen och får all näring från moderkakan. Fostret ser nu ut som en riktig bebis, även om huvudet fortfarande är något större, fötterna är ca 1 cm. Fostret kan redan nu uppleva livet i lovmodern med hjälp av flera sinnen, hörseln är det som utvecklades först men även känsel och smak har börjat fungera vid det här laget. Fostret kan känna igen olika smaker och även fyra av ett leende.

Missfallsrisken är som högst före vecka 12 och sjunker när vecka 12 nås samt när denna vecka är passerad. Så jag har två delmål kring vecka 12, ett nådde jag idag, i och med att vi har nått vecka 12 och nästa blir när den är passerad. Det är bra med delmål :)

9 dagar och 21 timmar till KUB. Typ.

Idag blev jag varse om att avundssjukan sitter kvar, trots att vi är gravida. Min bror, pappa till två (som blev till på första och andra försöket) frågade mig om jag ville ha en glad nyhet. Mitt hjärta stannade och jag tänkte avundssjuka tankar kring om dem nu skulle få sitt tredje barn - när vi äntligen fått till vårt första. Jag tänkte fula tankar om att jag vill vara ensam gravid nu och när vi fick vänta så vill jag åtminstone att vår bebis får all uppmärksamhet. Liksom deras barn fått ouppdelad uppmärksamhet som ensambarn i släkten. Jag hann att tänka att "jag trodde att ni var nöjda med två" och massor av irrelevanta saker. Jag skämdes när bror faktiskt hade något helt annat på hjärtat och helt enkelt ville ge mig en glad stund.

Jag smäller av vid tanken på att de sa "nej tack (till vinet) vi har vit månad, vi ska börja skaffa ett syskon" för ett par år sedan och att syskonet blev till samma månad. Jag antar att hjärtat inte glömmer och inte läker i första taget (kanske aldrig?)

Hur som helst så känner jag mig dum. Som en egoistisk och elak människa som kände så idag. Förlåt världen.

Imorgon är det veckobyte, OJ vad jag längtar efter att få läsa appen och plöja all annan information som finns om v 12 (11+0 - 11+6). Är det v 12 "på riktigt" eller måste det gå en vecka till då?

På tal om något helt annat. Det här med sex. Det är inget som jag överhuvudtaget har varit intresserad av sedan plusset. Egentligen är väl inte det så konstigt. Hur sugen är man när man är magsjuk? Känslan är ju snarlik (fast värre och mycket långdragen). Trött, illamående, huvudvärk, hemorrojder, ett enormt luktsinne, ömtålig i hela kroppen, magen spänner och brösten sprängs, mycket flytningar, ryggen håller på att gå av på mitten, är du inte extremt illamående så är du extremt hungrig och på dåligt humör (och annars sover du). Lite sex på det kanske? -nej tack jag kan så att säga hålla mig.

Jag läste en rolig blogg där den gravida kvinnan skrev att hon tyckte att hennes sambo luktar snopp. Det har jag inte känt men däremot har jag stora problem med andedräkten (som i vanliga fall är fin). Jag dör på nätterna när jag får den flåsad över mig. Luktsinnet har tagit över min värld.

Små problem absolut. Men inte visste jag allt detta innan graviditeten. Sexlusten får gärna återkomma. Tack.

Vill ni, mina kunniga vänner berätta varför det är omdiskuterat att använda en doppler (aparat för att lyssna till bebis hjärtljud hemma)? Är det farligt, isf hur? När kan den användas? Vad tänker ni om det? Provat?

Går omkring på H&Ms barnavdelning, den länge hatade avdelningen, letar efter present till mina brorsbarn. Myser faktiskt lite samtidigt. Slänger ett långt öga bort på bebiskläderna, lät det stanna vid ett ögonkast och en mysig känsla. Snodde snabbt åt mig två par mammastrumpbyxor. Som sagt, jeansen kan jag inte längre ha och strumpbyxorna visste jag inte alls vart jag skulle göra av (under magen var oskönt, mitt på magen jäkligt oskönt och över magen nådde de inte).

Väl hemma klickar jag in på Lindex klädsortiment för nyfödda. Ser bilden nedan och dör lite inombords. På ett bra sätt.

Är det vår tur nu? Har jag en sån liten sockertopp som växer i mig (sparkar, suger, kissar och hickar i min mage)? En riktig som är vår och ingen annans? En som jag inte behöver lämna tillbaka efter en stunds gos? MIN bebis som är en del av både mig och fina sambon?

Tänk om man hade vetat tidigare att det skulle ordna sig. 2 år och vi undkom ivf med bara några veckor. Vi är inte alls så hårt drabbade som många andra, även om man såklart inte kan jämföra sorg. Jag hann med en sväng in i depressionens mörka famn, den som var en konsekvens av både utmattningssyndromet och barnlösheten. Det senaste året har varit bortom fruktansvärt. Nu är det en pirrig känsla inför framtiden, mindre än 2 veckor till KUB och därmed också till avslöjandet till mina föräldrar (som är först ut). Jag har medvetet lurats lite, nämnt ivf (ur ekonomisk synpunkt om 3 försök inte skulle lyckas) och även tagit kort på två glas vin (de ena var såklart alkoholfritt). En smärre chock förväntar jag mig alltså ;)

Pyret nu ska den mest kritiska perioden vara över, visst har du klarat den? Häng kvar så ska du få se på kärlek!

V 11 (10+4)

(Sockertoppen på bilden är från Lindex hemsida)

Idag hade jag kontakt med en barnmorska angående värken långt ner i magen. Jag har vaknat om nätterna av att det gör ont och nu tyckte jag att det var dags att fråga. Hon tyckte att det lät "heeelt normalt". I v 11 växer livmodern (och Pyret) mycket och det är nog därför det gör ont. Det är mycket som förändras dessa veckor och att det värker, hugger, sticker och strålar bedöms inte som avvikande.

Besöket hos sjukgymnasten idag innehöll undersökning av ryggslut och bäckenet. Tyvärr är det båda som smärtar. Jag har haft problem med bäckenet sedan några veckor tillbaka, alltså ovanligt tidigt i en graviditet. Det känns såklart tufft. Jag ska börja träna vattengymnastik (remiss) och göra övningar hemma. Jag vågar inte tänka på hur det ska gå med rygg/bäckenet ju längre graviditeten fortskrider. Jag är såklart orolig, det vore otroligt hårt för mig att bli låst i min kropp - igen, men jag ska inte ta ut något i förskott. Man vet inget om framtiden, jag kan bara göra så gott jag kan här och nu och hoppas på det bästa. Jag köpte ett gravidbälte också, hoppas att det ska underlätta.

I början av året fick jag tillbaka ett gynekologiskt cellprov som visade cellförändingar. Jag ska nu få göra om provet på kvinnokliniken 2 dagar innan kub-testet, den 16 okt. Tror ni att man får en liten kik på Pyret samtidigt? Jag vet inte om jag vill se Pyret utan min sambo faktiskt men jag vill gärna höra att Pyrets hjärta tickar fint <3



(Bild från google)

Delar av oron har stannat kvar. Det känns annorlunda nu. Egentligen tycker inte jag att det är konstigt. Det är mycket som händer där inne, olika prylar som växer och förändras - känns naturligt att det upplevs annorlunda. Logiken hjälper förstås inte, jag är orolig ändå. Jag vet att Pyret ska fördubbla sin längd under just dessa veckor, med tanke på hur mycket jag har känt tidigare borde jag känna även detta men... Ja ni vet.

Idag är det exakt 2 veckor till KUB.

V 11 (10+3)

Symptom:
- Molnande värk (ibland kraftigare, stickningar)
- Enorm hunger
- Törstig (dricker under natten)
- Kissnödig
- Brösten ömmar och är svullna (inatt drömde jag att de läckte mjölk)
- Humörssvängningar
- Nyser 5-10 ggr / dag (visade sig vara ett gravidsymptom, sköra slemhinnor)
- Ryggont
- Andfådd och trött (att sova 2 ggr / dag är inte ovanligt)

Idag ska jag till sjukgymnast. Jag är orolig över det, tänk om det är illa med ryggen. Nästan lika orolig för att det ska vara illa med ryggen som för att de inte ska gå att hitta anledningen/göra något år smärtan.