Fortfarande tokförkyld. Suck. Nu har det gått en vecka. Idag hade jag läkartid angående myrkrypningarna i benen. Alltså läkare.. Till saken hör att just denna läkare fick ta ett samtal med mig när min ordinarie hade semester i somras. Jag var helt söndermedicinerad och mådde skit. Jag ville ha hjälp att sluta med medicinen och fick därför prata med denne läkare. Han sa vid det tillfället "jag vet ju inte om du verkligen har utmattningssyndrom eller om du bara vill skylla ditt dåliga mående på jobbet". Det var kränkande. Och tröttsamt. Och det tar inte en patienter framåt i sitt mående. Det kan jag lova. Hur som helst var han lika o-charmig idag. Jag får känslan av att just utmattningssyndrom är väldigt känsligt för läkare - att det finns 2 olika läger. De som tror på diagnosen och de som inte tror och kriget dem utövar går ut över patienterna. De människor som redan lider, som redan är vilsna och som behöver hjälp. När jag blir frisk ska jag tala högt om det (eller skriva).

Myrkrypningarna gjordes det inte så mycket åt. Jag fick lämna prover för att spåra någon ev brist. Är det ingen brist utan något som jag ändå har så kan man inte göra något så länge som jag är gravid.

Något skoj! Jag längtar till tisdag - då har vi fått tid att göra ett privat ultraljud. De gör inte könsbestämmelse sa dem när vi ringde (lite snålt med tanke på priset, kan jag tycka;) Men vi vill ju bara få se Pyret - hur kan det vara 15cm bebis i min mage som jag inte känner?

Nu måste jag verkligen vila!

V 16 (15+3)

 

K

6 november 2013 19:49

Vilken tråkig läkare! Hoppas att du blir av med krypnngrna, jag hade också problem med det och även kramp på nätterna. Det kanske låter konstigt, men mitt blev bättre av att äta banan :-P.
Kram

http://motettliv.blogg.se

Karin

9 november 2013 12:49

Jag har läst om banantipset och även sett förklaringar till det. Jag ska prova - för vissa nätter blir jag gaaaalen!
Tack!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...