Direktlänk till inlägg 24 november 2013

v 19 (18+0)

Av Karin - 24 november 2013 14:00

Välkommen vecka 19 (18+0)

Något som jag fascineras över är vad jag tidigare trott och tänkt om att vara i graviditetsmånad 5 och halvvägs. Jag har trott att man riktigt myser runt i vetskapen om att man är gravid. Det är inte så, inte för mig iaf. Jag har hittills känt Pyret 2 "riktiga" gånger i några sekunder resten är ett tillstånd likt ingemansland plus krämpor. Jag blir uppriktigt förvånad varje gång jag tar en bild på min mage och ser att den verkligen är där - gravidmagen.

Jag vet inte om detta tillstånd beror på att man inte riktigt vågar ta ut något i förskott? Eller om det faktiskt beror på att en graviditet är något enormt. Ofattbart. Abstrakt. Ett mirakulöst under. Hur kan en liten blipp på under en mm växa och bli en människa? Hur kan allt detta fungera - varje liten avgörande del hamna på rätt plats i rätt tid i min mage? Det går inte att förstå och särskilt svårt är det (nog) så länge jag inte blir påmind gång på gång av hälsningar inifrån.

Nu är det alltså v 19. Snart halvvägs. Vi har levt med vetskapen om Dig i 97 dagar. Det känns som en hel evighet. En lika lång evighet är det kvar. Det känns ändå bra på många sätt. Den mentala resan, den där om att förstå vad som händer, den kräver tydligen sin tid. Jag vill dessutom hinna bli friskare och starkare tills du kommer.

Det coolaste som händer just nu om du visar dig vara en tjej är att äggen som du ska bära med dig genom livet skapas. Den vetskapen leder mig till extensiella frågor. Det ägg som blev Du är alltså lika gammal som jag och formades en gång i lilla lilla mig, blott 2dm stor. 29 år senare släppte de ägget och mötte sin prins och blev efterlängtade Du. Det är som att Du var förutbestämd redan när jag låg i min mammas mage. Jag blir yr av tanken.

På tal om yr..

Symptom:

- Yr, matt, svag och huvudvärk (lågt blodtryck)
- Näsblod
- Molande värk till och från
- 2 ggr sprattel från Dig <3
- Foglossning
- Myrkrypningar och kramp (B12-brist)
- Knäppa drömmar som jag minns
- Sömnproblem (pga foglossning och myrkrypningar/kramp i benen)
- Kissnödig gånger flera
- Mitt hår blir inte fett och mina naglar är starka
- Ömma bröstvårtor
- Tröööög mage
- Hjärtat slår tungt

Ang bilderna från appen reagerade jag på sista meningen för partnern. "Dela lika på uppgifterna i hemmet när barnet är fött", inte innan dess eller? Jag tycker att partnern kan göra lite mer under graviditeten, laga mat, hämta grejer och städa. Jag gör ändå något 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Något som orsakar mig smärta, sömnlöshet, magstopp och vitaminbrister. Jag gör det gärna, det är inte det de är frågan om men faktum kvarstår ändå - partnern kommer lindrigt undan och kan gott göra mer i vardagen (vilket min sambo gör)! Meningen står förstås med för att det inte är lika självklart för alla som det är för oss.

 
ANNONS
 
C

C

24 november 2013 15:26

Visst är det helt otroligt att det är en människa där inne! Jag tror att när man kämpat länge så blir det liksom svårare att ta in. Även om jag nu känner rejäla rörelser varje dag så slås jag ibland av att "wow det är vårat barn där inne!". Läser om så många som pratar och sjunger för magen men det är något som inte alls kommit naturligt för mig.. Det är helt fascinerande att läsa om vad som händer där inne mes bebisen <3 kram

http://spyor.blogg.se

Karin

25 november 2013 11:06

Du är rätt! Det är nog en annan grad av "overkligt" när man under en längre tid trott att man aldrig ska få uppleva det. Plötsligt sprattlar det till i magen.. Konstigt :)
Om jag skulle sjunga... Stackars bebis ;)
Kram

 
Ingen bild

Anna G

24 november 2013 19:46

Hej hopp va tiden går fort, men ändå på något sätt långsamt! Imorgon är det dax för vårt RUL, vi är taggade men också grymt nervösa! Hur ska jag kunna jobba imorgon? Mina symptom avtar mer å mer, men har lite strul med ryggen och får små bryt ibland då orken helt tar slut! Idag grät jag i över en timme för att vi inte hade något bröd hemma och för att jag var alldeles för trött för att ens orka tänka på att skaffa nytt.. inte jag för fem öre! Graviditet är ju supermysigt, men det gör konstiga saker med än! Kämpa på! Kram Anna

Karin

25 november 2013 11:04

Ojoj.. jag undrar vilken tid du har RUL idag.. Tänker på dig! En vecka kvar till vårt. Hehe visst blir man annorlunda av graviditeten men konstigt vore det väl annars? Det är ju ingen liten process att skapa ett nytt liv.. Jag hoppas att du har dragit ner lite på takten nu och inte kör slut på dig alldeles. Lycka till idag!
Kramar

 
Fertilitetsresa

Fertilitetsresa

24 november 2013 21:54

Tror det är svårt att vara glad rätt igenom och njuta av graviditeten när man har kämpat för att nå dit..?
Hoppas allt går bra och att du ändå har ljusglimtar du kan njuuuta av under graviditeten :)
Kramar!

http://fertilitetsresa.blogg.se

Karin

25 november 2013 11:01

Jo du har rätt! Vi skulle ju precis starta IVF när vi blev gravida "på egen hand" och det är rätt omtumlande. Trodde ju aldrig att vi skulle kunna så nog tar det lite längre tid att fatta..
Sprattlet i magen är riktiga ljusglimtar ;)
Jag håller mina tummar för dig ska du veta!
Kram

 
Jakteneftertotallycka

Jakteneftertotallycka

26 november 2013 20:28

Va häftigt att det är så mycket som avgörs så otroligt tidigt- att äggen redan nu formas i lilla pluttan (om det är en flicka.) Eftersom jag har problem med mina ägg så funderar man ibland på vad det beror på, och läkarna säger ju att det är medfött. Så det skedde väl något i mammas mage antar jag. Man önskar att man visste.
Åh Karin, jag brast ut i tårar när jag såg din fina magbild! Tänk så underbart att du kommit så långt som halvvägs (nästan) nu. Det är ju fantastiskt. Men jag förstår helt och hållet att det är svårt att förstå och att ständigt uppskatta tiden. Särskilt med depressionen i bagaget, och att du (som du skriver) nu går med ständig smärta! Jag hoppas i alla fall att dina besvär snart lättar något, och ännu mer att du snart börjar känna av den lilla mycket oftare och tydligare, för då kanske det blir lättare att förstå att du ÄR gravid nu, äntligen :)
Tack för att du fortfarande kommenterar hos mig ibland! Det värmer verkligen.
Stor kram

http://jakteneftertotallycka.blogspot.se

Karin

2 december 2013 10:38

Åh fina du, tack för dina ord och för att du kikar in här hos mig fortfarande!
Jag har läst din kommentar flera gånger och den gör mig både glad och ont på samma gång.

Ang det där med ägg.. När jag läste att de redan nu avgörs om det är en tjej så tänkte jag "åh hoppas att jag ger henne många och fina ägg". Det hade jag aldrig reflekterat över om jag inte själv hade hunnit fundera över mina eller fått följa andra hjältinnors kamp.

Jag läser din blogg varje dag och hoppas innerligt för din skull.

Kram

 
Anne

Anne

1 december 2013 02:35

Jättefin mage!! Lilla fostret växer och växer! Jag förstår också att det är abstrakt. Om några veckor så kommer du känna mer rörelser och jag tycker precis som du att det är jättesvårt att inte känna något. Det är det enda man har att gå på förutom alla symtom och magen förstås!

Apropå partnerns roll så fick jag häromdagen en kallelse till Aurorabarnmorska och i brevet står det bara Du, alltså hela brevet var ställt till mig och pappan i det här fallet nämns inte överhuvudtaget trots att han har en enormt stor roll vi förlossningen och hade det vid förlossningen av Tusse. Det är därför vi ska gå till en Aurorabarnmorska för att prata igenom det som hänt och skall hända. Stor kram till dig!

http://www.anneutane.blogspot.com

Karin

2 december 2013 10:30

Jag känner mer och mer men det är ju ändå mest ett difust bubblande. Blir mer verkligt när känslan inte går att förklara med något annat än just bebisspark :)

Jag läste ditt inlägg. Så himla dåligt av dem att bara rikta sig till kvinnan. Man är ju oftast 2 om det (och om man inte är två borde de kunna ha koll på det också).

Kl 13 är det dags för RUL... gaaaah!!!

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6 7 8 9 10
11 12 13
14
15 16 17
18
19
20 21 22 23 24
25
26 27 28
29
30
<<< November 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se