Fick en sån där känsla igen.

Längtan.

Efter att vara frisk och stark i kroppen. Bara vara jag och vi tillsammans. Sitta på en strand likt vi gjorde i Åhus i somras. Men frisk. Och stark. Mig själv i kropp och psyke. Jag längtar.

Det var inte en avsiktlig cliffhanger jag la upp igår, jag visste inte själv vid tiden för inlägget. På kvällen öppnade vi däremot kuvertet som bm gett oss på RUL:et. Lappen visade att Pyret är en........ (se bild nedan) ;)

Jag blev så himla lycklig. Vår fina fina. Att det blev Du som vi alltid sagt. Du som t.om hade ett namn långt innan vår barnlöshet. Dig som vi pratat till och undrat varför du dröjer så länge. Dig som vi många gånger känt att vi hade förlorat. Du. Det känns väldigt speciellt att det var just Du.

Det kändes som att allt föll på plats, som att det var Du som vi hade hoppats skulle ha kommit till oss för 2 år sedan. Men Du var hela tiden tänkt att komma nu. Vår älskade, efterlängtade Du. Vår tjej.