Nu tickar veckorna på! Hela tiden flyttas "målen" fram, nu vill jag vill gärna nå de veckor när bebisen skulle klara sig utanför magen om hon föddes. Det skulle liksom kännas lite tryggt. Det är 2 veckor kvar dit, såklart vill jag absolut inte träffa henne redan då men för känslans skull vore det skönt att vara där. Jag läste att man har räddat bebisar från v 22 men det är väldigt ovanligt och jag antar att de barnen får vissa men (?).

Hur som helst är hon nu en bebis, inte längre ett foster utan en bebis.

Jag har tyvärr fått problem med en handled senaste 2 veckorna. Det strålar, ömmar och spänner i handleden och fingrarna sticker och domnar. På morgonen när jag vaknar känns handen stel och fluffig. Jag känner inte särskilt mycket på dagarna utan främst när jag ska sova. Vissa nätter håller det mig vaken och gör mig galen. Det är absolut mest i vänster. Jag trodde först att det hade att göra med att jag ligger ner mycket och håller min mobil med vänster hand men i takt med att symptomen blivit tydligare och värre börjar jag fundera på det där syndromet som kan uppkomma under graviditet. Jag hoppas att det inte blir värre och att jag slipper operation och att det inte kommer hindra min tilltänkta arbetsträning. Jag känner mig som en levande bipacksedel ibland..

Magen är fortsatt tröööög. Det går många dagar mellan de lyckade toabesöken och smärtan i tarmarna som uppstår är en historia för sig. AAAJ!

Mina bröst förtjänar typ ett eget inlägg. De har sina glansdagar nu förstår jag. Runda, fylliga och fasta, såsom jag alltid önskat ;) Passar på att titta på dem nu, sedan förvandlas dem väl till ledsna taxöron..

Min foglossning som jag fick redan i v 7 är bättre. Jag har fått gå på vattengymnastik som hjälpt mig. Jag gör dessutom som sjukgymnasten sa;
- Sitter med benen rakt och båda fötterna i golvet
- Lägger inte benen i kors, vare sig när jag sitter, ligger eller står
- Går med korta steg som om jag hade snäv kjol
- Tar ett trappsteg i taget i alla trappar, både upp och ner
- Står aldrig med tyngden bara på ena benet

Annars är det mest buffar och sparkar. Jag måste medge att det är lättare att accepterade baksidorna av en graviditet nu när jag känner henne snurra runt i min mage. Och vilken kärlek jag känner redan, älskade unge!

Vi har kollat på både vagn och bilbarnstol och det lutar åt en Joolz day earth edition (vagn) och en Be Safe bilbarnstol. En byrå har letat sig hem och ska byggas ihop och kläder som vi köpt och fått ska läggas ner. En badbalja från IKEA har kommit hem och även ett startpaket med krämer, oljor, negelsax, tops (till bebis) och hygienartiklar till mamman har flyttat in hos oss. Vi boar helt enkelt :)

Graviditetsförsäkring har vi tecknat med Trygg Hansa (från v 22). Hittade en sida som oberoende jämför alla försäkringar och Trygg Hansa var överlägset bäst, tyckte vi.

 

Mimmi

18 december 2013 15:51

Trillade in på din blogg av en slump. Jag fick samma problem med handen som du då jag var gravis, karpaltunnelsyndrom heter det. Brukar gå över. Mitt är nästan helt borta. Lycka till med din graviditet! :-)

 

C

18 december 2013 19:50

Jobbigt med sån värk i handleden men tur att foglossningen är bättre så du slipper må helt kasst. Väldigt fin mage du har, den klär dig verkligen :) Det är så härligt när bebis gör sig påmind där inne. Kramar

http://spyor.blogg.se

 

Malin

19 december 2013 14:37

Kontakta en arbetsterapeut för utprovning av handledsskydd du kan använda nattetid (och dagtid) för avlastning. Finns även på vissa apotek att köpa. Det är onödigt att försöka vänta ut problem om det finns hjälp att få, och du har lång tid kvar på graviditeten - för lång tid med ont i handleden.
Kram

http://www.livetsbilder.blogspot.com

 

Jakteneftertotallycka

21 december 2013 23:01

Åh vilken fantastiskt fin mage du har!! :)
Så fint rund o tydlig bebisbula. Jag förstår att nya målet är att den lilla ska klara sig utanför kroppen, som en säkerhetsåtgärd utifall att. Men snart är du där :) härligt att läsa att foglossningen blivit bättre också! Ska be om tips på vattengymnastik också tror jag. När jag kommit lite längre. Vågar inte riktigt än.
Kram på dig

http://jakteneftertotallycka.blogspot.se

Karin

22 december 2013 18:12

Tack vad gullig du är

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...