Direktlänk till inlägg 21 december 2013

Snuskiga nätter

Av Karin - 21 december 2013 14:15

Mina snuskdrömmar vet inga gränser. Hej och hå vad jag drömmer om nätterna nu under påverkan av gravidhormoner. Jag fnissar och rodnar när jag vaknar. Väldigt ofta är det inslag av tjejsex - hallå har jag missat något? ;) Oftast är det märkligt också, onaturliga inslag som t.ex väldigt utsmyckade kön (och då pratar jag inte om en piercing utan om typ serpentiner och ballonger (!)) Hjälp!

Min tjej i magen buffar och sparkar ofta men alltid väldigt långt ner. I appen står det att man nu kan känna bebisen hejvilt över hela magen men vår rackare verkar bara hålla till långt ner. Är det något feeeel? Eller känner jag henne bara när hon är där nere tror ni?

V 22 (21+3)

 
ANNONS
 
C

C

21 december 2013 19:13

Haha, det är sjukt hur hjärnan fungerar. Den spårar ur som bara den när man sover ;) Kram

http://spyor.blogg.se

 
E

E

21 december 2013 21:50

Jag är ju nästan 4 veckor före dig, men jag känner fortfarande allra mest långt ner i magen. Antingen längst ner i magen eller längst upp i livmodern, som om han sparkar mig rakt upp mot magsäcken. Så det är garanterat inget fel! Eran bebis gillar nog bara att gotta ner sig långt ner i ditt bäcken.

Kram

http://varbarnlangtan.blogg.se

 
Jakteneftertotallycka

Jakteneftertotallycka

21 december 2013 22:54

Hihi nu blev jag helt fnissig!!! Jag har redan börjat drömma helt sjuka drömmar, redan ;)
Tänk så långt du kommit nu! Det är ju helt fantastiskt! Och varma tack för dina peppande kommentarer<3
Stora kramar!

http://jakteneftertotallycka.blogspot.se

Karin

22 december 2013 18:08

Jag började också drömma väldigt tidigt i graviditeten men snusket nådde liksom nya höjder för ett litet tag sedan... Haha ;)

Kramar

 
A

A

22 december 2013 16:32

Jösses de snuskiga drömmarna känner jag också igen haha!

Hade du moderkakan i framvägg? Jag har ju så och för mig kändes rörelserna också mest långt ner i magen i början. Till och med nu kan det hända att jag ser att barnet rör sig över naveln men jag känner inte mycket alls. Känner mer med handen utanpå magen än vad jag känner inne i magen. Lite sjukt men inget som är fel. :)

http://ilngtansvrld.blogg.se

Karin

22 december 2013 18:06

Skönt att det inte bara är jag som är ett snusko ;)

Nej jag har inte moderkakan i framvägg. Konstigt att man inte känner av 30cm levande varelse mer än man gör ;)

Kram

 
Camilla Hansen/millancolin

Camilla Hansen/millancolin

22 december 2013 18:36

Hej och tack för din fina kommentar i min blogg! Din omtanke värmer!!
Jag hoppas också att Saga-Li och Kiwi får ett levande syskon en dag, framförallt hoppas jag att vi en dag ska VÅGA försöka igen. Att våga hoppas på att det går vägen, för förlorar vi ännu ett barn så kommer jag inte klara det - det vet jag.
Underbart att läsa om din resa, att den fått ett lyckligt slut och att ni nu väntar en tjej. Det finns inget som gör mig så lycklig när jag får höra om människor som kämpat med ofrivillig barnlöshet som blir gravida. Jag har dock inte haft svårt att bli gravid, men jag har ju dessvärre problem ändå, så jag vet ju hur det känns att längta så efter barn, att drömma så om det och avundsjukt se åt andras barn. Jag kan verkligen tänka mig att det kan leda till utmattningsdepression. Jag hoppas att du blir friskare och friskare, och att du när eran dotter äntligen kommer känner så pass mycket glädje att du blir frisk helt och bara får njuta av eran familj <3
Angående händerna som du skrev i inlägget nedan, när jag var gravid med Saga-Li drabbades jag av karpaltunnelsyndrom för att händerna svullnade. Det kändes så som du beskrev nedan, var mest på nätterna eller när jag håller i telefonen/surfplattan, virkar, plattar håret osv.
Jag blev rekommenderad att sova med handledsskydd med skenor (finns på apoteket) som ger händerna stadga på nätterna, kan varmt rekommendera det.
Kommer definitivt fortsätta följa din blogg, och vill även gratulera till er lilla flicka i magen :) Att du bara känner rörelserna nere i magen kanske beror på att fötterna är längst ner och att hon sparkar mest? :) Så var det för mig i början. Kram, och ha det så fint! / Millancolin

http://millancolin.blogspot.se

Karin

27 december 2013 17:27

Tack för din fina kommentar!

Jag har tänkt på dig under juldagarna, trots att du är helt okänd för mig.

Man kan mycket väl få utmattningsdepression av barnlöshet men för mig var det en kombination av hårt arbete och barnlösheten. Jobbet var nog den största boven i dramat vad gäller utmattningen och en tid senare när depressionen var en faktum berodde den mycket på barnlösheten. Och maktlösheten med kroppen, ovisshet och hopplöshet. Så tänker jag iaf kring det nu i efterhand.

Jag ska jag säga att jag förstår, för det gör jag verkligen inte men jag kan tänka mig att det är tufft att våga igen efter att ha förlorat 2 barn. Hur ska man våga igen? Jag antar att var sak har sin tid och med det menar jag att ni en dag når en punkt när ni vet- och känner hur ni vill gå vidare.


Jag har t.om haft tufft att våga vissa månader när jag var så pass skör att ännu ett negativt test skulle knäcka mig. På något sätt kändes varje ny månad som de sista försöket, det avgörande försöket och tiden till nästa äl kändes evighetslång. Det kändes som att ett positivt test var det som skulle "rädda mig" under de tyngsta månaderna men det blev aldrig då (tur det kan jag känna i efterhand men då hade jag smällt av om någon sagt så till mig).

Får ni någon hjälp med att våga eller att sortera i tankar och känslor? Måste vara otroligt påfrestande på en relation också. Jag hoppas att ni får bra stöd!

Tänker på dig!
Kramar

 
C

C

22 december 2013 21:55

Haha, vilka drömmar! : ) Har hört att sådant är väldigt vanligt!

http://iamcharlotte.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5 6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27 28
29
30
31
<<< December 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se