På nyårsafton 2012/2013 stod vi i Thailand och släppte upp en ljusballong. Vi önskade ett barn. Det året också. Jag satte allt hopp till den ljusfacklan, mitt liv hängde på att den skulle lyfta och flyga upp i skyn. Jag satte en löjligt stor tilltro till just den ljusballongen, behövde något att klamra mig fast vid, något att tro på. En tilltro som annars hade börjat sina. Vi höll om varandra, tittade på varandra utan ord när vi båda släppte våra hoppandes händer om den brinnande facklan. Det behövdes inga ord.

Ljusballongen lyfte sakta, för att sedan djupdyka ner mot vattnet, en ny kastvind fick tag i den och den svävade för en stund precis ovanför vattenytan. Jag höll andan. Just vår ljusballong tycktes vara helt oberäknelig och svävade både uppåt och neråt i hög fart, vindarna förde den på en skakig färd och vi stod förstelnade och följde den med blicken. En ny vind och den vändes upp och ner och dök mot vattnet, just när jag trodde att allt hopp var ute lyckades den vändas rätt och hoppet väcktes på nytt. Snälla snälla. Efter ett tag fick den styrka av nya ljumma vindar och steg lugnt mot skyn, en jämn färd uppåt och framåt mot den svarta stjärnklara himmelen. Vi log och tryckte varandras händer.

Jag tänker tillbaka på ögonblicket vi delade på stranden förra nyår. Inte visste jag då att den ljusballongen skulle komma att spegla mitt 2013.

Några veckor senare kraschade jag, jag levde nära vattenytan under veckor och månader och när medicintiden gjorde mig ännu sjukare försvann ibland allt hopp. Därefter, ett plus. Ett streck på en mirakelsticka och nytt hopp väcktes. Ett hopp om Dig. Medicinen kämpades ut och innebar långt mer än blod, svett och tårar. Efter det, en färd sakta uppåt. Sakta framåt. Ny kraft, nya ljumma vindar skulle lyfta mig mot en ny väg. Vägen 2014.

 

Langtarefterbarn

2 januari 2014 15:05

Vilken story! Det har verkligen gått upp och ner för er precis som för ljusballongen. Är glad för er skull!! Kraam

http://langtarefterbarn.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...