Alla inlägg den 16 januari 2014

Av Karin - 16 januari 2014 11:08

Det här inlägget lämpar sig dåligt om du är känslig för detaljer om intima åkommor.


Jag har sällan beklagat mig över min mage i bloggen. Vilket är väldigt märkligt. Den förtjänar verkligen att nämnas och gnällas över, många gånger om. Jag har alltid varit trög (magmässigt alltså), året innan min krasch var det sämre än vanligt och jag skulle senare få veta att det berodde på någon substans som utsöndrades- eller inte utsöndrades i tarmarna vid långvarig stress. En tid efter min krasch började jag på akupunktur och akupunktören sa att han fick starka signaler från min mage. Akupunkturen hjälpte mig faktiskt och under några veckor var hela bajseriet i de närmsta en fröjd. Jag började med "medicin", som jag ogärna kallar för medicin eftersom att jag blev sjukare av den än innan. En av de 27 biverkningar som medicinen gav mig var förstoppning. Jag fick medicin mot de som medicinen orsakat och av den mådde jag hemskt illa. En tid senare blev jag gravid (halleluja), hör och häpna om tarmarna återigen och än mer än tidigare tackade för sig. Denna gång med ett nytt uttryck. Smärta. Jag kvider, slutar andas och ibland skriker till av smärtan som toabesöken ger. Antagligen luftfickor, dessutom trångt i magen nu när platsen behövs åt mer än bara bajs. Så att säga. 


Min underlätta-toabesöken-lista;

- Kiwi

- Råa morötter

- Mörkt bröd med fröer

- Musli

- Katrinplommonjuice

- Frukt (dock inte banan)

- Grönsaker 

- Olivolja i lite av varje

- Vatten

- Promenad

- Messmör


Dessa bajsproblem har kommit med mer än smärta som följd; hemorrojder och sprickor. Aj för det också och trots att det egentligen inte är konstigare än någon annan fysisk åkomma tar det emot att prata om problemen på det ständigt fullproppade apoteket...


Utöver bajsproblemen finns det en hel del annat, som alla gravida kvinnor liksom missat att berätta för mig. När jag i mitt stilla sinne trodde att 9 månader utan mens var en befrielse skulle jag istället få lära mig att "gravida flytningar" får en att längta efter mens. Mens som, i alla fall för min del, kom regelbundet och var över på en vecka, framstår i jämförelse som en rätt behaglig tillvaro. Istället blöta, rikliga flytningar som lyckas leta sig ner på benen, trots trosskydd. Passar här på att slänga in ett tips; om du är orolig för att dina rikliga flytningar (Yes, I´ve been there), lägg i en binda i trosan, om bindan blir blöt och tung är det läge att ringa bm eller förlossning - då kan det vara fostervatten som läcker. Om inte, ja då har du välsignats med riklig gravidflytning. Grattis!


Uppstötningar. Nu börjar det bli trångt om utrymme i magen och det betyder att magsäcken (och dess innehåll) pressas uppåt. Det resulterar i uppstötningar. För min del bubblor som jag kan känna hela vägen upp och som jag sedan andas mig igenom för att slippa få som en kräkning i munnen. Urk. Det betyder vidare att jag inte kan ligga på sida, varken höger- eller vänster för då åker maginnehållet som en jojjo. Jag kan förstås inte heller ligga på mage. Jag måste helt enkelt ligga på rygg, hela tiden. Jag har börjat med gavicon, som bortsett från att det är som att dricka body lotion både till smak och konsistens funkar riktigt bra. Den som många andra mediciner har dock ett minus (förutom den otäcka innhållsförteckningen), den minskar effekten av järnmedicin. Järnmedicinen i sig ger mig uppstötningar och jag hade mer än gärna släckt den biverkningen med uppstötningsmedlet men si det gick inte för sig, för då uteblir järneffekten. Hej å hå.


Som om uppstötningar och att endast kunna ligga på rygg inte räcker som sovbegränsningar lägger jag även till stickningar i benen. De är svullna av vätska och varje natt tvingas jag kränga på mig de tighta knähöga stödstrumporna för att lindra bultandet. Detta är tro det eller ej ett uppskattat avbrott som väcker liv i min hand- och handled som vid den här tidpunkten börjat domna bort till följd av karpaltunnelsyndrom, som också det är en gravidåkomma alla glömde nämna.


Sex. Ja ni reagerar nog över det något magplacerade ordet i sammanhanget och tyvärr är det också så det känns. Jag saknar sex och jag saknar närhet. Men med tarmarna fulla av bajs, rumpan full av sprickor och hemorrojder, trosan full av flytning, ett glappande bäckene och en hård badboll framtill är jag faktiskt inte riktigt upplagd. Och det är synd.


Med dessa sanningens ord om graviditetens baksidor har jag nu alltså gått in i v. 26 (25+1 idag). Det är 103 dagar till bf och jag längtar till att den siffran om några dagar är 2-siffrig. Nästa mål är v. 29 som innebär starten av den sista trimestern och förstås v. 30 för det känns "på riktigt". 


Så välkommen v. 26, bara du väger upp ovan tråkigheter med buffar från Henne så är det okej.



Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards