Jag känner mig knepig i kroppen idag. Liksom rastlös men trött. Glad men på gränsen till att slå över. Behov av att sova men kroppen kryper och vill göra något. Magen har varit stillastående i dagar och toabesöken har uteblivet. Eller rättare sagt, toabesöken är många men resultatet frånvarande. Den där lavemangsprylen jag tar på kvällen gör mig illamående och ger obehag i magen (och verkar inte rå på mina stillastående tarmar). Jag vet att jag borde ringa och be om mer hjälp men det tar emot. Jag tror att jag har utvecklat en liten medicinfobi. Förra årets medicinskräckupplevelse har satt djupa spår och jag hatar allt vad medicinsk hjälp heter. Tänker att jag hellre låter toabesöken bli många och smärtan knappt uthärdlig. Men så borde det inte vara. Jag ska. Ja jag ska..

För övrigt har jag anmält läkemedlet nu. Jag hoppas att jag får ett kvitto på anmälan, kanske till och med ett skadestånd och att jag därefter kan se det som avslutat.

Något som jag inte har berättat för er här i bloggen är att arbetsträning stundar för min del. Jo det är sant! Om 1 vecka börjar jag. Det känns övermäktigt, skitläskigt och skönt på samma gång. Jag ångrar att jag valde att starta en måndag.. Varför tog jag inte "kortvecka" att mjukstarta med?

Jag förstår inte hur jag ska orka vara på en arbetsplats 2timmar/dag när jag inte orkar göra något "eget" varje dag. Läkaren säger att det är en vanlig känsla och att det kan gå ändå. Om kroppen är redo så går det. Tyvärr har det inget med inställning att göra, som många tror. Det är nog de jag hatar mest med sjukdomen. Mitt mentala har alltid varit styrkan i allt jag har åstadkommit - samma mentala styrka gjorde mig sjuk och senare också ännu sjukare. Att ge mig hän sjukdomen var som att kapitulera, lägga mig ner och ge upp. Det skulle visa sig vara nödvändigt att bli ännu sjukare för att kunna bli frisk. Vilken galen galen sjukdom!

Jag har kommit in i en period där Pyret känns overklig igen. Hon buffar på, så pass att hela magen rör sig åt olika håll men ändå känns hon så avlägsen. Känslan är att jag har varit gravid en evighet men att barnet aldrig kommer.. Kanske kan det kännas så för vem som helst - kanske känns det starkare eftersom att jag redan hade längtat i 2 år när jag blev gravid..

Jag väntar fortfarande på återkoppling från aurorabarnmorskan. Jag tror att det är en grej som stör mig. Jag behöver få kontroll på min förlossning, vaginal eller snitt? Har de erfarenhet av utmattningssyndrom? Kommer hon att förstå mig när jag säger att det inte finns några fysiska krafter? Kommer hon att förstå att även om det finns fysiska krafter så är min känsla av att de inte finns viktigare?

Det är ett år sedan min krasch. För ett år sedan "började" resan som skulle bli den största utmaningen i mitt liv. Förstås hade den börjat långt innan men det förstod jag inte då. Ett år. Så tydligt uppdelad i vissa avsnitt för mig.

Gick hem från jobbet efter samtal med min chef och trodde att jag behövde "sova någon vecka". Träffade en underbar kurator som presenterade "utmattningssyndrom" för mig och plötsligt föll allt på plats. Jag var inte galen.. Det var de där jag hade. Det jag inte visste då var hur långt jag hade kommit i sjukdomen och hur lång vägen var framför mig (och tur var det!)

Vilken konstigt inlägg. Jag spretar åt olika håll idag. För att lägga till ytterligare dimensioner.. Jag är kär också. Så in i bängen kär i min J. Det är fantastiska känslor att känna. Och vi pratar allvar om flytt. Kollar på nytt. Drömmer om nystart och räds flopp. Funderar på försäljning, lån, handpenning och visning 40 mil bort.

En sak i taget. Eller två.

V 27 (26+4)

 

Maria

26 januari 2014 18:56

Kram till dig underbara, spretiga, kloka och fina du! Vad spännande med ev flytt och samtidigt lite ledsamt för en annan . Skulle en flytt medföra din resan tillbaka mindre tung så hejar jag på även om jag kommer att sakna dig. Mycket!

 

Annrika

26 januari 2014 22:38

Några tips mot hård mage: När jag fastade drack jag plommonjuice, det satte fart på magen! + avkok på linfrön sen kan du googla recept på molinogröt, undvik ex banan och annat som gör dig hård i magen! Kanske något som kan hjälpa lite på traven med magen?:-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...