Jag ligger och processar allt som har hänt de senaste 2 dagarna och har fastnat på en detalj. Igår på förlossningen lät det som att bm fick ett jakande svar från läkaren på frågan "betyder det att moderkakan är i framvägg?" när de tittade på mitt ul. Det var så mycket som vimsade runt i mitt huvud där och då att jag inte alls tänkte på att fråga. Jag var bara lättad över att Pyret mådde bra och inte var på väg ut, dessutom febrig och hungrig ;)

Att ha moderkakan i framvägg är väl inget problem som jag har förstått det, utöver att man ofta känner sitt barn sparka senare och mindre under hela graviditeten. Kvinnor med moderkakan i framvägg brukar beskriva sina bebisar i magen som lugna.

Det är de som gör mig fundersam.. Jag kände Pyret tidigt, runt v 18 om jag minns rätt och nu känner jag hennes sparkar tydligt med typ 2 timmars mellanrum hela dagarna. Jag får alltid svar från henne om jag lägger min hand på magen och jag har även lyckats filma magens förflyttningar. Igår låg hon med någon kroppsdel hårt ut mot min mage, jag kunde känna konturerna och gosa med foten eller rumpan.. Hon är verkligen en livlig och vild bebis och jag har t.om funderat på om hon är "för vild", om hon inte mår bra vid tillfällen när hon har stökat på som mest. Det enda som jag har reagerat på är att jag inte känner henne ovanför naveln ännu, trots att hon vid det här laget är närmre 40cm lång.

Kan jag verkligen ha moderkakan i framvägg när jag känner henne hela tiden? Kan jag ha den typ ovanför naveln och det är anledningen till att jag inte känner henne där?

Jag är så himla glad att jag får känna henne så ofta. Förstod av bm igår på förlossningen att det för vissa kvinnor är normalt med långa mellanrum mellan livstecken från bebisen. usch vad stressande.

Så. Tack för vår vilt sparkande bebis (det är t.om okej när du sparkar på min kissblåsa, trots att jag ibland muttrar över att behöva lämna TV-soffan gång på gång)

Ps. Jag googlade moderkaka för att hitta en lämplig bild. Well. Don't do that. Uuuh. Ds

V. 28 (27+2)

 

C

31 januari 2014 16:44

Verkar vara så olika det där tycker jag. Min moderkaka låg i bakvägg och jag började känan rörelser sent, har läst om många som kände tidigt men hade den fram. :) Kram

http://spyor.blogg.se

 

A

31 januari 2014 17:53

Jag hade moderkakan i framvägg med Milo och jag kände mycket och ofta. Första gången tydligt i vecka 17 redan men länge kände jag honom mest längs ner i magen. Så visst kan man ha en livlig bebis och känna mycket ändå. I förlossningsjournalen står det dessutom att moderkakan satt lågt men att vid snittet kom de runt den med lätthet. Fick dessutom också alltid svar från honom nästan direkt. Behövde aldrig hålla på och buffa. Han skrämdes dock två gånger. En gång var det tidigt och en gång runt vecka 30.

http://ilngtansvrld.blogg.se

 

Bex

31 januari 2014 18:23

Jag är i v. 24 med moderkakan i framvägg och känner min pojk samma som du beskriver, från v.17 har han buffat på och nu är det riktigt hårt asså.
Min dotter hade jag moderkakan bak med men har känt dem båda lika hårt och länge.

Dock är han redan uppe i revbenen ibland så där har jag inget svar, men att du känner hårt och ofta är helt normalt :)

Karin

4 februari 2014 11:38

Tack för att du delade med dig! Imorgon är det dags för bm-besök igen, det är verkligen uppskattat från min sida :)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...