Som över en natt hände det. Jag blev tung. Riktigt tung. Det har stått i appen de senaste veckorna men jag har inte tyckt att det har varit så farligt. Men idag. Oj vad tungt det var uppför trappan och de få meterarna som jag gick utomhus. Kände mig som en stor vaggande anka och värre ska det förstås bli. Hur kommer man ens upp till slut?

Eftersom att vi ska till bm på onsdag har jag haft koll på mitt näsblödande. Jag tycker att det är lite i överkant och ville kunna säga konkret hur mycket jag blöder. Så, ca 5 dagar / veckan och mellan 1-4 ggr de dagarna, sällan bara 1 gång, ofast 2 eller 3 och bara från ena borren. Jag vaknar av att jag blöder, jag blöder när jag sitter på toa, tittar på TV, lagar mat och städar. Det finns inget samband. Min svärmor, som är sköterska, tycker att de borde täppa till kärlen som blöder som kranar.

Jag är konstant snorig och täppt i näsan. Det har jag varit under i stort sett hela graviditeten. De senaste veckorna har det även tillkommit slem i halsen. Sånt som är omöjligt att svälja ner eller få ihop. Urk.

Och det tillsammans med att lufttillförseln börjar bli ihoptryckt där inne i magen känns ibland ansträngande. Jag upplever att jag får dåligt med luft. Flåsar t.om när jag äter mat.

Kramp i benet är en ny företeelse också. Myrkrypningarna är tillbaka i benen och jag tror att det beror på den växande magen (för jäklans vad den växer nu). Stödstrumpor är ett jäkla jissel men oj så skönt på natten!

Jag har gått upp 13-14 kg sammanlagt. Det är ju helt galet mycket! Jag är en sådan som märker av 1kg i vanliga fall och aldrig pendlar i vikt. Jag kan inte förstå hur jag har kunnat gå upp så mycket. I och för sig har jag varit sängliggandes största delen av graviditeten men det var jag ju även innan.. Egentligen vill jag inte stressa med vikten. Jag varken "passar på" eller "strikt låter bli" godsaker, jag lever som vanligt och det blir som det blir. Jag har haft större problem än siffrorna på vågen under graviditeten.

Ja, så sammanfattningsvis kan man nog säga att sista trimestern börjar närma sig och den upplevs ofta som lite tuff. Och det är nu jag ska börja jobba, vad knäppt ;)

Kollade på "gravid vecka för vecka", där man fick följa Vanjas kejsarsnittsförlossning. Jag blev tårig och snyftig när lille bebisen plötsligt låg där. Från ena sekunden till den andra var han liksom urplockad, de var 3 istället för 2. Skumt. En sån liten, är det en sån som bökar i min mage? Weiiird!

Imorgon är det dags för samtal med FK och det ser jag inte fram emot. Jag hoppas att alla parter kan lösa detta inom kort. Jag kan inte börja från ena dagen till den andra, jag behöver få ladda om och sätta ett startdatum några dagar -kanske en vecka fram i tiden. Och nu när v 29 stundar så vore det bra om alla kunde komma överens snart...

Måste sätta oss in i det där med föräldraledighet också. Hur har ni andra gjort, tips?