I eftermiddags rann tårarna. De hopp och den lust som hade drivit mig hit var borta. Jag orkade inte bry mig om att jag borde gå ut och promenera utan la mig på soffan. Känslan av att inte orka bry mig skrämde mig. Tog mig tillbaka till depressiva perioder. Fick mig att reflektera. Var jag på väg dit eller bara trött, på riktigt trött och i behov av vila? Jag kände tomhet, frustration och besvikelse. Kände hur skört det är, hur snabbt någon annan kan vända min medgång till motgång. Orkade inte tänka eller känna. Orkade inte agera mer, för jag visste inte hur eller till vem. Ville skita i allt. Omgivningen arga och upprörda över processen. Vill agera, protestera och klaga. Jag orkade ingetdera och viljelösheten skrämde mig den också. Gav jag upp nu? Skulle jag snubbla nu när mållinjen var inom synhåll?

Timmar senare är jag stark igen. Tänker att jag har ett val. Att acceptera det som inte blev som jag hade hoppats eller spilla mer energi på att strida och på så sätt förlora än mer tid.

Reflekterar och vänder ilskan till ny motivation. Till ny kraft. En beslutsamhet om att vinna. Striden är trots allt min egen. Vinsten för min egen skull.

Om gröten i hjärnan tidigare idag vittnade om att jag fortfarande är sjuk, så vittnar min förmåga att komma igen om det friska.

Känner mig stolt över att jag klamrade mig upp. Känner igen mig själv igen. Jag finns där inne. Och jag är förbaskat stark!



(Tack för fina värmande kommentarer, er omtanke stärker)

Dränerad på energi. Ifrågasatt. Diskussion. Ilska och irritation. Paragrafryttare. Släckt motivation. Och tårar. Känslan av att fortfarande vara sjuk. Att inte förstå allt som sägs. Inte kunna bearbeta information. Att till slut säga ja till allt. För att hjärnan inte orkar mer. Att känna sig överkörd efteråt. Lurad. Ensam. Mot stor. Inte kunna ordna tankarna. Inte veta vad som känns rätt eller fel. För trött. Och ledsen. Tömd på den motivation som fanns. Rädsla kvar. Osäkerhet. Orättvisa när regler bara gäller vissa. Överkörd av systemet som borde stötta tillbaka. Tvingas backa. Göra snabbare än planerat. På annat sätt. Sämre. Små gnistor av försiktig tilltro och hopp. Släcks så lätt. Tack för det.




(Bild från google)