Samtalet med barnmorskan ledde ganska snabbt till att hon istället rekommenderade mig, eller snarare krävde av mig att jag skulle ringa specialistmödravården. Det gjorde mig förstås nervös men samtidigt hade jag väldigt ont. Jag ringde och hamnade först fel, sekreteraren som svarade ropade "det är en tjej här som verkar ha väldigt ont, kan någon ta det?". En barnmorska tog över luren och vid det är laget hade jag både riktigt ont och var orolig över ståhejet så jag snyftade i luren. Hon tyckte i alla fall att jag skulle ta mig in direkt så jag satte mig i en taxi och underrättade sambon som var på utflykt med jobbet.

Väl där fick jag hjälp på en gång. Urinprovet var bra och blodtrycket fortsatt lågt (men bra). Då sa bm att hon inte visste vad mer hon kunde göra och att en läkare skulle komma till mig. Jag hade ont i vänster sida mot ryggen, en bit ovanför bäckenet. Jag mådde illa (kanske av nervositet?) och hade mycket menssmärtor i magen. Jag vilade ibland hängandes över två stolar för att det onda var lättare att hantera då, vankade av och an. Tankar på om detta var förvärkar susade förbi, tankar på infektion eller om något kommit i kläm likaså. Något var det i alla fall, det var jag säker på.

Läkaren ställde lite frågor. Dels ang att jag hade varit där tidigare (då när jag tog laxeringsmedel som startade sammandragningar) och hon frågade en del om min nuvarande situation som jag svarade på. Hon uteslöt gallstensanfall för stunden eftersom att det ofast är blod i urinet. Hon uteslöt också att njuren och urinblåsan kommit i kläm för stunden. Hon sa att de är undersökningar som man gör först om problemet pågått i ett par dagar.

Hon kollade livmodertappen som fortfarande var 4cm och sluten och efter de tyckte hon att vi skulle avvakta. Jag gick därifrån, hade fortsatt ont men inte lika akutont som tidigare. Sambon hämtade mig och vi åkte hem. Läkaren hade ordinerat mig vila och med en värktablett lyckades jag somna bort ett tag.

Nu känns det sådär konstigt. Vad hände egentligen? Trodde dem att det var psykosocialt alltsammans när de frågade om arbetsträning och sjukskrivning? Jag känner mig lite dum faktiskt. Som att jag har förbrukat en gång av få gånger på klippkortet dit, till ingen nytta. Samtidigt blir jag arg - jag hade så ont att jag vaknade med ett ryck i sömnen och att jag sedan grät, ska man inte få åka in då?

Knäppt nog önskar jag att de hade hittat någon anleding till smärtan. Nu ser det väl bara ut som att jag är en nojig patient som inte behöver tas på allvar, en sån med "psykiska problem" som vill komma dit utan orsak. Jobbig känsla, för jag tycker inte att det ska vara så. Jag tycker verkligen att man ska få komma in när man har ont eller är orolig, oavsett om man är sjukskriven eller inte. Nu känns allt bara pinsamt, som att dem nog tillskrev min smärta andra orsaker än verklig smärta.

Aj så in i helvete vad jag har ont. Det började inatt. Högg till i vänster sida, bak mot ryggen så pass att jag vaknade. Låg vaken i timmar och vred på mig, kved och försökte hitta en ställning bättre än alla o-bra ställningar. Det gör så jäkla ont. När jag går, sitter, ligger och det strålar. Det är högre upp än bäckenet. Jäkligt intensiv molande strålande ihärdig smärta. Tappar andan av den. Jag väntar på telefontid i detta nu. Hjälp vad kan det vara som gör så jäkla ont? Jag har känt Pyret så jag är inte så orolig för henne.