Direktlänk till inlägg 17 februari 2014

Specialistmödravården

Av Karin - 17 februari 2014 16:48

Samtalet med barnmorskan ledde ganska snabbt till att hon istället rekommenderade mig, eller snarare krävde av mig att jag skulle ringa specialistmödravården. Det gjorde mig förstås nervös men samtidigt hade jag väldigt ont. Jag ringde och hamnade först fel, sekreteraren som svarade ropade "det är en tjej här som verkar ha väldigt ont, kan någon ta det?". En barnmorska tog över luren och vid det är laget hade jag både riktigt ont och var orolig över ståhejet så jag snyftade i luren. Hon tyckte i alla fall att jag skulle ta mig in direkt så jag satte mig i en taxi och underrättade sambon som var på utflykt med jobbet.

Väl där fick jag hjälp på en gång. Urinprovet var bra och blodtrycket fortsatt lågt (men bra). Då sa bm att hon inte visste vad mer hon kunde göra och att en läkare skulle komma till mig. Jag hade ont i vänster sida mot ryggen, en bit ovanför bäckenet. Jag mådde illa (kanske av nervositet?) och hade mycket menssmärtor i magen. Jag vilade ibland hängandes över två stolar för att det onda var lättare att hantera då, vankade av och an. Tankar på om detta var förvärkar susade förbi, tankar på infektion eller om något kommit i kläm likaså. Något var det i alla fall, det var jag säker på.

Läkaren ställde lite frågor. Dels ang att jag hade varit där tidigare (då när jag tog laxeringsmedel som startade sammandragningar) och hon frågade en del om min nuvarande situation som jag svarade på. Hon uteslöt gallstensanfall för stunden eftersom att det ofast är blod i urinet. Hon uteslöt också att njuren och urinblåsan kommit i kläm för stunden. Hon sa att de är undersökningar som man gör först om problemet pågått i ett par dagar.

Hon kollade livmodertappen som fortfarande var 4cm och sluten och efter de tyckte hon att vi skulle avvakta. Jag gick därifrån, hade fortsatt ont men inte lika akutont som tidigare. Sambon hämtade mig och vi åkte hem. Läkaren hade ordinerat mig vila och med en värktablett lyckades jag somna bort ett tag.

Nu känns det sådär konstigt. Vad hände egentligen? Trodde dem att det var psykosocialt alltsammans när de frågade om arbetsträning och sjukskrivning? Jag känner mig lite dum faktiskt. Som att jag har förbrukat en gång av få gånger på klippkortet dit, till ingen nytta. Samtidigt blir jag arg - jag hade så ont att jag vaknade med ett ryck i sömnen och att jag sedan grät, ska man inte få åka in då?

Knäppt nog önskar jag att de hade hittat någon anleding till smärtan. Nu ser det väl bara ut som att jag är en nojig patient som inte behöver tas på allvar, en sån med "psykiska problem" som vill komma dit utan orsak. Jobbig känsla, för jag tycker inte att det ska vara så. Jag tycker verkligen att man ska få komma in när man har ont eller är orolig, oavsett om man är sjukskriven eller inte. Nu känns allt bara pinsamt, som att dem nog tillskrev min smärta andra orsaker än verklig smärta.

 
ANNONS
 
C

C

17 februari 2014 17:33

Vad trist att de ställer frågor och ifrågasätter dig så du känner dig obekväm. Sjävklart ska du åka in när du har sådär ont. Man blir ju extra rädd eftersom man vet att det inte bara handlar om en själv utan även en till liten människa. Jobbigt att de inte kunde hitta något som orsakade smärtan. Kramar

http://spyor.blogg.se

Karin

17 februari 2014 17:42

TACK, behövde höra det där

 
Ingen bild

Maria

17 februari 2014 22:01

Usch för att ha så ont. Klart att du skulle åka in. Kram till dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8
9
10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se