Direktlänk till inlägg 28 februari 2014

Klippa målsnöret

Av Karin - 28 februari 2014 13:10

Mina inlägg pendlar mellan glädje och hopplöshet. Och allt däremellan. Det följer min energinivå och min känsla av situationen i övrigt (vilket till största delen avgörs av min energinivå).

Igår var det läkarbesök för min del och därefter åkte jag till arbetsträningen. Jag var ensam där igår och jag har kommit fram till att jag inte gillar det. Antagligen av två orsaker;

1. Det påminner mig mycket om jobbtiden som gjorde mig sjuk, jag kom först och gick sist. Jag jobbade när ingen annan jobbade och jag kände mig dessutom duktig pga detta,
2. Det känns deppigt att sitta ensam utan att ha ork att kunna prestera något meningsfullt i en stor och relativt okänd lokal.

Jag var förstås som en urvriden trasa efter detta, som varje dag.

Inatt sov jag återigen katastrofdåligt. Kisspauserna uppnådde 5 ggr och att ta sig upp- och tillbaka ner i sängen blir förstås tyngre för varje dag som går. Jag somnar inte om på en gång och katten passar på att klampa runt på mig. Som att jag behövde 4kg tyngd till.... Ryggen gjorde ont och bäckenet gjorde ont. Pyret höll dessutom låda och spjärnade ut sina små fötter hårt i magen.

När jag vaknade imorse hade jag fått ett sms om att dagens möteslunch på arbetsträningen var inställd. Jag visste då att pga det skulle jag vara ensam idag igen på jobbet och allt kändes jobbigt. Beslutet om när jag skulle åka och hur jag skulle lägga upp dagen snurrade runt.. Olusten inför att åka buss, höra massa människor och stå mitt på stan i lunchrusning gjorde mig matt. Oförmögen att ta något beslut. Hjärnan övertrött - allt jobbigt och inget bra.

I duschen kom tårarna. Tårar av trötthet och frustration. Tårar över känslan av att benen var svaga och insikten som kom smygande. Den om att det hade blivit dags att pausa. Tårar över att inte klara 5 dgr denna vecka heller, min andra av fyra arbetsträningsveckor. Tårar över att sömnlöshet och höggraviditet sätter krokben för mig. Tårar över det absurda i att det som jag så länge längtat efter nu är det som inte tillåter mig lyckas med arbetsträningen.

Kanske skulle jag inte ha lyckats ändå, tänker ni. Men jag tror det. Med sömn på nätterna och utan dessa "måste-aktiviteter" vid sidan om hade det funkat. Små skillnader kan tyckas, stora i min värld. "Måste-aktiviteterna" denna vecka utgörs av ca 2 timmar, alltså lika mycket som ytterligare en arbetsdag i min situation. Nästa vecka är det ännu mer.

Jag vet att jag kommer att vara nöjd och glad över att få ha gjort dessa veckor även om jag inte kommer att kunna jobba 25% efter arbetsträningen. Men just nu, i virrevarret av vilja, trötthet och frustration är det ändå jobbigt att inte nå ända fram.

Besvikelse över att inte "lyckas" och frustrationen över att inte få klippa målsnöret gör att man lätt glömmer en sak, den viktigaste saken - jag valde mig idag. Jag lyssnade på min kropp och jag tog hand om mig idag. Det är nytt. Och det är stort.

Det är inget bakslag egentligen - det är ett framsteg. Ett steg mot livet. Det som jag vill leva. Framför den bitterljuva sötman av att få klippa målsnöret valde jag mig idag. Den långsiktiga sötman framför den kortsiktiga. De verkliga målsnöret framför det egentligen betydelselösa. Mig och jag framför prestation.

(V. 32, 31+2)

 
ANNONS
 
Ingen bild

Maria

28 februari 2014 13:26

Att du valde att lyssna till dig själv är att välja livet. Att inte "falla tillbaka" i gamla mönster och pressa dig. Var stolt över att du valde dig själv idag. Att du valde återhämtning med din skatt i magen.

Varm kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8
9
10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se