Inatt drömde jag om Dig. Vi var på BB och jag klädde omsorgsfullt på dig dina kläder. Vi var ensamma i rummet tills J klev in och jag sa "åh titta, nu kom pappa" till dig och du fyrade av ett leende - ett galet tidigt leende såhär i efterhand men i drömmen var det bara naturligt och mysigt. Du tuggade på snörena till din mössa och jag tog ut dem ur din mun, torkade din knubbiga hals som hunnit bli våt av saliv. Vi var på väg hem från BB. Du, jag och J. Du var det vackraste vi hade sett och känslan var övermäktig.

När jag vaknade ville jag stanna kvar i drömmen. Det var så verkligt och så underbart fantastiskt.

Jag har så svårt att föreställa mig att vi kommer att få vara med om just detta. Delvis är det nog så de allra flesta föräldrar känner, men också beror det nog på att jag har svårt att fokusera på flera stora saker än en i taget i nuläget. Just nu i virvlande utmattning ryms inget mer än min arbetsträning, den som urlakar mig (men samtidigt är positiv).

Imorse, fortfarande fylld av kärlek från drömmen kände jag att fortsättningen av arbetsträningen inte spelar så stor roll. Några veckor hit eller dit kommer inte vara den avgörande skillnaden om ett år när det är dags för arbete igen. Det är nog minst lika viktigt att må bra fram till bf, att hinna landa och hinna ladda, att hinna göra roliga saker med sambon, träffa vänner och få känna sig redo och förberedd (så pass som det går). Det känns knasigt att tömma kroppen nu (igen) till bristningsgränsen, såhär just innan vi äntligen får träffa Dig. Vad skulle jag då ha lärt mig?

Det är en ny omvälvande önskan att inte bränna slut på ALLT utan hellre ha lite till övers för livsnjut och glädje. Jag ska lära Dig det, så att Du slipper lära dig på samma sätt som jag. Lagom är faktiskt bäst.

Älskade Du vad vi längtar!

Din pappa går omkring och vyschar på katten, klappar henne på rumpan som om hon behövde rapa och försöker vagga henne till sömns. Han pratar med henne som att hon vore Du. "Substitutbebis", kallar han katten och skrattar över sitt fjanteri. Fjanteriet som är till hälften på allvar. Djupt rotat i en flerårig längtan. Han är fin Din pappa. Den allra finaste jag någonsin kunnat hitta. Igår när jag var ledsen fick jag blommor och godis och mat. Jag längtar efter att få se honom ösa sin kärlek över Dig.

(Bild från Google)