Ett fantastiskt möte med läkare på specialistmödravården idag ang förlossningsmetod. Hon var inlyssnande, kompetent och otroligt kunnig inom flera områden. Det kändes oerhört bra! Jag vet av ett års erfarenhet att bra läkare inte växer på träd, lättnaden efter ett bra möte är därför obeskrivlig.

Hon ska skriva en förlossningsplan där följande saker ska framgå;
1. Jag ska få komma in i ett tidigt skede,
2. Jag ska få smärtlindring i ett tidigt skede (för att inte tröttas ut i onödan av smärta),
3. Jag/vi ska få en erfaren inlyssnande bm och inte någon helt ny, inte heller en student/elev och inte en bm som har hand om en student/elev. Vi ska få en som har tid för oss.
4. Det kommer framgå att man avbryter förlossningen och gör snitt i ett tidigare skede än vanligt. Detta görs i samråd mellan oss och bm. Bm ska vara så pass erfaren att hen kan avgöra typ hur lång tids förlossningsarbete det är kvar
5. Vi ska få stanna på BB extra lång tid om vi vill, tills att jag/vi känner mig/oss helt redo att åka hem.

Vi har bokat in en ytterligare träff i v 39, är det då skitjobbigt så övervägs igångsättning. Hon tyckte dock inte att det var något att eftersträva eftersom att förlossningen tenderar att bli mer långdragen än om kroppen får sköta sig själv.

Hon pratade också om risken för förlossningsdepression som i mitt fall är förhöjd. Hon vill att det ska finnas en bra plan för detta; 1. Vi kan planera extra ledighet utöver pappans 10dgr (det har vi redan gjort), 2. Back-up från typ föräldrar, 3. Samtalsstöd som påbörjas nu innan, 4. En tanke om medicin (NEJ TACK - då ska jag vara halvdöd isf) 5. täta efterkontroller.

Sedan något ytterligare. Hon ifrågasatte starkt att läkare tillåtit mig att påbörja arbetsträning nu i samband med höggraviditet. Hon sa att hon inte egentligen får lägga sig i den planen men avrådde mig från att fortsätta. Det är oerhört tufft att påbörja arbetsträning efter att ha varit såhär pass sjuk under såhär pass lång tid och att göra det samtidigt som kroppen kämpar med att vara höggravid är enligt henne både vanskligt och korkat. Hon försäkrade mig om att jag kommer att komma tillbaka till arbete men att försöka nu när alla förutsättningar är urusla kan vara katastrofalt. Man ska inte pressa kroppen till sitt yttersta under dåliga förutsättningar som dålig sömn, krämpor och därmed också göra så att man inte har ork att förbereda sig mentalt och fysiskt på kommande tid.

Detta bekräftade min uppfattning om hur det har gått med arbetsträningen hittills. Det har känts omöjligt utifrån omständigheterna och jag har varit osäker på om jag bör eller inte bör pressa mig framåt. Nu äntligen träffade jag någon som var kunnig både i graviditet och långtidssjukskrivning. Jag kommer att ta de resterande 2 arbetsträningsveckorna utan press, gå dit när jag orkar helt enkelt. Efter dessa 2 veckor får det vara bra, jag klarar inte att arbeta 25% mina sista 4 graviditetsveckor.

Jag tänker istället att jag ska vila och må gott, förbereda mig, landa och ladda, göra roliga saker och fylla på mitt "må gott-konto" - det kommer vara viktigare både under- och efter förlossningen än några hårt frampressade arbetstimmar.

//Nöjd patient :)

(V 32, 31+5)

 

C

3 mars 2014 20:32

Vilken underbar läkare du haft kontakt med!
Sjukt egentligen, man kan ju tycka att alla läkare borde vara så men tyvärr är ju den bistra sanningen en annan. Låter som en bra plan och vilken trygghet att ha planen klar. Kram

http://spyor.blogg.se

Karin

4 mars 2014 18:37

Ja visst är det galet egentligen.. De dåliga läkarna är i klar majoritet i min lilla (högst ovetenskapliga) undersökning på drygt ett år.. Jag känner mig helt trygg nu med upplägget, så det är toppen!

Jag läser din blogg hela tiden C men har dåligt med ork för kommentarer för tillfället, så du vet!
Kram

 

M

3 mars 2014 21:09

Gud vad skönt att du äntligen fått träffa en läkare som förstår vad du behöver och tar dig på allvar.
Under min förlossning hade jag ett oroligt stöd från bm, håller tummarna att du får det lika bra<3 Kram

http://www.varvagtilldig.blogg.se

Karin

4 mars 2014 18:35

Tack snälla! Ja det var en sådan otrolig lättnad. Jag hoppas på att få samma positiva upplevelse som du :)
Kram

 

Malin

3 mars 2014 21:23

Å så underbart att höra - det var ord och inga visor! <3
Kram

http://www.livetsbilder.blogspot.com

Karin

4 mars 2014 18:34

Tack! Ja det känns fantastiskt - du kan nog föreställa dig lättnaden efter många turer av oförståelse inom vården!
Kram

 

A

3 mars 2014 22:21

Skönt att du fått träffa en kompetent läkare. De flesta tappar ju ner på sysselsättning runt slutet. Låter konstigt att du med din bakgrund ska trappa upp på den.

http://ilngtansvrld.blogg.se

Karin

4 mars 2014 18:33

Ja visst är det egentligen konstigt.. Konstigt att inte min vanliga läkare ens nämnde detta när vi planerade ökningen men jag antar att allmänläkarna på vc är just allmänt kunniga..

 

Maria

4 mars 2014 06:54

Underbart att läsa. Rätt person på rätt plats!

Dagarna tickar på. Jag håller tummarna att bebis trycker på knappen vid en bra dag och att det blir en bra förlossning.

Kram

Karin

4 mars 2014 18:31

Tack det hoppas jag med! Och detsamma till dig, snart är det dags.

Kram

 

Onskan

6 mars 2014 22:08

Gud vilken bra plan en sådan skulle jag med vilja ha.

http://Onskanomattbligravid.blogg.se

Karin

6 mars 2014 22:20

Ja det känns fantastiskt skönt! Kikade in hos dig och läste som hastigast om din förlossningsrädsla. Kan tipsa om aurorabarnmorskor i det läget, det var via en sådan vi fick kontakt med läkaren som hjälper oss med förlossningsplanen. Såg att du skulle få hjälp på flera sätt - hoppas att det utmynnar i något som känns bra för dig!

 

Anne

7 mars 2014 03:59

Håller med flera här, jättedåligt att du ska arbetsträna i slutet på din graviditet särskilt med din ursprungliga status! Bra denna läkare stöttade dig!

Bra plan!!

BokTips: Att föda utan rädsla.
Suverän bok!

http://www.anneutane.blogspot.com

Karin

7 mars 2014 10:15

Ja det var nog rätt dåligt med facit i hand! Hoppas min ansvariga läkare ser lika på saken bara...

Ah just det, den boken har jag läst om. Jag vet inte om jag vill läsa om det eller inte men kanske vore det bra?!

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...