Direktlänk till inlägg 4 mars 2014

Pyret hjärta mamma

Av Karin - 4 mars 2014 16:40

Jag berättade inte igår att vi även fick följa Pyrets hjärtkurva och göra ul när vi var på specialistmödravården. Det var nämligen så att hon var trött och seg under söndagen och röjde inte alls runt i magen som hon alltid gör vid vissa tider och situationer. Jag var oroad under söndagen men kände henne ändå, knuffarna var dock slöare än vanligt. Jag måste erkänna att det tog emot att ringa till specialistmödravården efter min senaste erfarenhet därifrån (då jag hade ont men fick känslan av att de trodde att det var psykiskt). Dumt dumt dumt att känna så. Tankarna virvlade runt. I dessa lägen är min sambo lugnande medan jag hellre skulle vilja att han var bekräftande och stärkte mig i min känsla av att behöva kolla upp förändringen.

Hur som helst. Måndag morgon och dags för läkarbesöket om förlossning. Jag hade känt henne mindre än vanligt även under morgonen och bestämde mig för att tala om det för läkaren på en gång (det hade börjat uppta min fulla tankekraft). Världens bästa läkare sa att vi skulle kolla upp Pyret efter vårt möte och jag blev lugn.

De satte de där mätarna på magen och mätte hjärtslag per minut, jag fick även hålla i en mojäng som jag tryckte på vid varje kännbar rörelse. Jag blev asstressad när jag såg att hennes hjärta skenade iväg till 205 slag/min men kurvan kom ut helt normal. Det var mysigt att se att hennes hjärtslag ökade av bm och blev lugnare av mammas röst, lilla hjärtat!

Vi fick också göra ett ul för att se om mängden fostervatten ökat eller minskat men allt såg bra ut. Läkaren sa att även pyttisar kan vara tröttare vissa dagar och att dem får vara det så länge man har kollat att allt är okej. Känner man förändrade fosterrörelser så ska man kolla upp det!

Hon låg med huvudet vid mina högra revben, rumpan på vänster sida om naveln och benen ner där på vänster sida. Snett alltså. I övrigt såg vi inte mycket av ultraljudet, hon var så stor nu.

Något annat som hände igår var att jag fick nys om att läkemedelsförsäkringen nystar vidare i min anmälan. Igår ringde företagshälsan till mig och sa att de fått förfrågan på att få mina journalanteckningar från dem. Jag gick dit bara 3 gånger och det var 2 månader innan medicinstart så jag frågade han som ringde om han förstod varför de ville ha dessa anteckningar. Han trodde att de var på jakt efter de symptom som jag beskrivit att jag fick av medicinen (för att fastslå att medicinen inte gjorde mig sjuk och därmed inte betala skadestånd). Det lät ju rimligt så jag godkände att de skickar mina anteckningar - de kommer absolut inte stå något som kan kopplas ihop med de hemska biverkningar jag fick av medicinen och därmed ökar mina chanser att få skadestånd, tänker jag.

Jag har tänkt på det där eventuella skadeståndet. Jag vet inte hur jag kommer att reagera på att få pengar och inte heller på att inte få pengar. Vad gör man med pengar som man har lidit för? Det är pengar som man både vill- och absolut inte vill ha. Smutsiga, äckliga pengar men ändå en bekräftelse på att det jag upplevde var fel.

Jag kan inte tänka mig att köpa någon grej eller något som liksom finns kvar, det skulle bli en ångestpryl. Jag tror att jag kan tänka mig att göra något för pengarna med min sambo, det var vi som blev berövade tid ihop. Det var jag som förlorade mig själv i medicinruset och det var min sambo som förlorade sin käresta till drogad oigenkännlighet. Att använda pengarna för att "köpa tillbaka lite av det vi förlorade" skulle nog kännas mest okej. Något glatt. Synd att det inte är USA och deras skadeståndsbelopp vi pratar om... (inte ens sådana mångmiljonbelopp hade varit värt de 5 fruktansvärda månaderna dock)!

Hick-hick-hick i magen.. Lilla Fröken är antingen glupsk eller ivrig med att andas i magen. Många hickor per dag blir det.

V. 32 (31+6) Imorgon är det ny vecka...

 
 
Ingen bild

Bex

4 mars 2014 17:15

Exakt som du känner för pengarna kände jag för försäkringspengarna vi fick när vår dotter dog i magen. Den första summan på 10.000 täckte begravningen precis, skönt å slippa dem tänkte jag. Sen hade jag tydligen en del av min livsförsäkrig som täckte sånt där jag fick 20.000 Otrolig summa, men vad gör man med pengarna ?! Fruktansvärda blodpengar som man aldrig vill behöva få.
Vi la dem, och all vår kärlek och tid vår dotter skulle fått, på vårt nyinköpta hus.

Nu känns det fint att tänka att lillebror i magen som kommer i maj, har ett extra fint hus att bo i som storasyster varit med och bidragit till.

Karin

4 mars 2014 18:30

Tack för din kommentar Bex! Det knöt sig i min mage av din kommentar. Jag beklagar att du och ni har tvingats gå igenom något så fruktansvärt som att förlora sitt barn.

Grattis till sonen i magen och till nya huset. Det var fint investerade pengar, på så sätt finns er dotter alltid med också, i er vardag i husets själ. Jag önskar er allt gott!

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18 19 20 21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards