Direktlänk till inlägg 6 mars 2014

Önskan

Av Karin - 6 mars 2014 21:20

Ibland pockar den på. Den avgrundsdjupa längtaden efter att vara frisk. Bitterheten och sorgen i att ständigt leva med sjukdom. Ta hänsyn. Tänka efter. Planera. Och inte orka. Oftast kommer sorgen vid överansträngning, då när jag är riktigt trött och less på att vara just det. Vardagliga situationer, en glimt av det normala kan också få dessa känslor att vakna till liv.

Idag en kombination av båda. Trötthet och att jag deltagit i en vanlig situation, en frisk samvaro. Där jag låtsades. För att sedan braka ihop i skydd av lägenhetens väggar.

En stilla fundering om bebiströttheten från en av mammorna i föräldragruppen stannade kvar hos mig. Tänk om den enkla "bara-dåligt-med-sömn-tröttheten" var min största oro. Tänk om jag inte visste att man klarar sådan trötthet och långt mycket mer. Tänk om jag inte behövde oroa mig för "den enkla tröttheten" i kombination med sjukdom. Tänk om jag var frisk som dem andra.

Tänk om jag kunde få oroa mig över småsaker likt de andra mammorna; färg på tapeterna när man inte vet barnets kön, om den tilltänkta flickan visar sig vara en pojke. Såna saker.

Ikväll är en sådan kväll när jag känner att jag är sjuk. En sådan kväll när jag inte orkar vara sjuk längre. En kväll när tårar över de 14 månader som har passerat vill trilla nerför mina kinder men jag inte ens orkar gråta. En sorg över allt det som gjorde mig sjuk. Allt det som framförallt var jag själv. En ånger. En önskan om att få leva annorlunda nu. En trötthet inför att vänta. Frustration inför tålamodet jag tvingas ha.

En stilla önskan om att bara få fungera, få längta efter min dotter och leva ihop tillsammans i vår nya familj. Utan sjukdom. Utan kamp större än vanlig bebiströtthet och färgval på tapeter.

 
 
Mimmi

Mimmi

7 mars 2014 15:05

Jag har också alltid haft mindre energi än en genomsnittsperson och varit sjukskriven länge från arbete. Jag var jätteorolig att inte orka med bebistiden då jag väntade min son. Den blev tuff med amningar upp till åtta(!) gånger per natt ibland och en mammig klistrig son, men jag överlevde trots att jag vissa dagar var som en grå zombie. Folk omkring mig sa "åh, man vill ju bara pausa tiden då de är bebisar. Den går ju sååå fort!" Jag fattade ingenting, för jag tycket första året var oerhört långt. Sen gick tiden fortare och fortare ju äldre sonen blev. (Det blev lättare då man förstod vad han ville och kunde kommunicera.) Jag tror man oftast klarar mer än man tror, men om man känner sig jätteliten ska man be om hjälp från familj (och sin partner såklart) eller från BVC, man ska inte vara rädd att be om hjälp i tid.

Fin dröm du hade förresten! Vilken härlig liten glimt in i framtiden. Tror det kommer gå bra för dig.

http://www.varvindar.bloggo.nu

 
C

C

7 mars 2014 18:17

Kramar till dig!

http://spyor.blogg.se

Karin

8 mars 2014 16:26

Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18 19 20 21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards